Tips&Skoj♥

Från början kommer våran tamkanin från dem vilda knainerna i västra Auropa och norra Afrika. Deras klor använd för att kräva hålor och kaniner är aktiva vid skymning och på nätter. Vilda kaniner är inte agressiva utan flyr häldre, men våra tamkaniner i har idag kan visa agreation vid stressade situationer. Kaniner är mycket inteligenta, lättlärda och mycket tyssta husdjur. Man kan lätt lära dem att bli rumsrena. Medellivslängden på en kanin är 7-9år men rekordet är hela 15år.

Uppfödning: Kaniner bli könsmogna vid 3-10månaders ålder. De är dräktiga i ca 4veckor då de sedan föder en kull på mellan 4-10ungar. Vid ca 6veckors ålder kan man börja vänja av ungarna från mamman men bör dock inte skiljas ifrån mamman helt förrens vid 8månaders ålder. Att föda upp moderlösa kaninungar går oftast inte så det bästa i sådna fall är ifall att man kan fösöka placera ungarna hos en annan kaninmamma. Annars så kan man föröska föda upp med kattmjölksersättning. Både han och honkaniner rekomenderas att kastreras och steliriseras utav vätrinärenrna. Den främsta orsakerna är för att det gör så att honkaniner inte kan få livmordercanser (vanligaste dödsorsaken hos honkaniner) och så markerar hankaninerna inte lika mycker revis och så kan man ha dem tillsammans med andra honkaniner.

Vaccination: Rekomenderas att vaccenera kaninner mot Myxomatos RVHD, båda kallas felaktigt för "kaninpest". man behöver bara vaccinera sin kanin om man bor på Gotland, Skåne och längst västkusten upp mot Göteborg.

Utfodring: Det kaniner alltid ska ha i sin bur och kan överleva på endast det är HÖ och självklart VATTEN. Under sommarhalvåret kan kaninen ha fri tillgång till fäskt gräs istället vilket den är ingentligen gjort för. Var bara noga med att vänja den försiktigt med färskt gräs eftersom om att dem har så känsliga magar. Endast vatten och stråfoder (gräs och hö) klarar sig en kanin mycket bra på och är en nyttig och bra mat för deras magar. Pellets ska man akta sig för och ge ytterst lite, till dvärgraser räcker det med endast ca 1-2msk pellets om dan och större raser kan få lite mera. Gnagarblandrningar ska man akta sig för att ge sin kanin eftersom att dem är onyttiga. Dem ska ha max 1msk i VECKAN med gnagarblandning. Perfekt som godis. Saker som även är bra och nyttiga för en kanin är olika grönsaker. Dem behöver även bladgrönt varje dag eftersom dem inte kan äta gräs året om. Grönsaker som Du kan variera mellan är t ex morotsblast, betblast, maskrosblad och maskrosblommor, kål, persilja, klöver, broccoli (inklusive blad), grön paprika, ärtbaljor (den flata ätbara sorten), brysselkål, basilika, hallonblad, rädisor, spenat. På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng. Försök att ge minst 3 olika slags grönsaker dagligen. Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar.

Saltstenar, mineraler och salta mellamål samt olika choklader är saker kaniner INTE behöver och framförallt inte ska ha.

Miljö: Kaniner bör ha en bur med täckt golv för att förhindra sår på haserna. man kan tex täcka över golvet med handukar och om kaninen tuggar på det så kan man ha fleece. Man kan även ha tidningspapper i botten, men det färgar av sig och är inte så bra ifall att kaninen får i seig det. För en liten kanin så måste buren vara minst 50x100m och för stora kaniner 70x100m. Buren ska vara så att man först har tex. handduk fleece eller ett tjockt lager med tidningspappaer i botten sedan ska man ha ett tjockt lager med halm eller hö ovanpå. Spån är inte så bra eftersom att det dammar mycket. Man kan även ha en liten låda som man lär kaninen bajsa och kissa i. I den kan man ha olika sortes kattströer eller spån. Tänk på att en kaninbur behövs städas varje dag eftersom dem får sjukdomsproblem när det är skitigt som tex rinnade ögon. Är det så inte så många som har så länge men att man har sin kanin löst hemma så måste man begränsa området så att den inte kan skada sig eller bita sönder några sladar som oftast leder till döden. kaniner trivst bäst på lite kyligare ställen med torr luft. Dem trivs som bäst när det är kring 16grader. Man skall skydda dem mot drag och är det utekaniner så måste man se till att skydda dem mot sol och kallt väder. Vid kyla är det bar att isolera buren med frigolit och använda mycket halm. Går temperaturen över 26grader på sommaren så MÅSTE man kyla ner i buren. Ett bra tipps är att lägga in ett antal med pet-flaskor med is i. Kyler bra. Om kaninen bor ute på vintern så måste man byta vatten varje dag eftersom det fryser och då kommer kaninen att torka ut.

Hantering: Det viktigaste att tänka på när man bär en kanin är att man måste hålla under rumpan som töd. Annars så är det jättelätt att man bryter ryggen av den vilket oftast slutar med döden. man ska även tänka på att aldrig bära den under magen vilket är ett mycket känsligt område. Man skall heller aldrig bära i öron eller nackskin. Bästa sättet att bära är att ha en hand mellan frambenen på kaninen och den andra handen under rumpan på den. Det låter lite knepigt men det är bara att träna. Kaniner behöver även minst 1h motion per dag för att må bra.

En annan grej som är bra att träna på med sin kanin är att den skall ligga på rygg. Det underlättar när man klipper klonrna och undersökning vid magen. Kaniner lär sig fort att slapna av när de ligger på rygg.

Sjukdom:

Honor

Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.

Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.

Hanar

Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.

Övervuxna tänder

Förvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet” - pga att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem – men framför allt av att kaniner allt oftare felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna.

Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat. Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt; ökad salivering, och att kaninen är blöt under hakan och på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta. Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl.

Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.

Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandklippning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.

En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med Din veterinär.

Mer information om tandproblem finns på separat informationsblad. Kom ihåg att det man som djurägare kan göra, är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!

Nedsatt aptit

Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.

Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.

Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.

Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.

Pasteurellos

En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.

Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden för kaninen pga att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga bakterier tar över.

Diarré

Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av Din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner  som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.

Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföring (se ovan) som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader,  kan man oftast lösa problemet. Konsultera Din veterinär om Din kanin har detta problem, innan Du gör några ändringar i kosten.

Sår på haserna

Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex vistelse på för hårda och/eller ojämna underlag, dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd; övervikt; dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin eller avföring. Såren blir ofta djupa och infekterade, och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.

Nedsatt magsäcksmotorik – ”Trumsjuka”

Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt, och den slutar även att äta.

Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av ändringar i miljön som t ex inackordering borta från hemmet. Vanligare är dock att  magens och tarmens rörelser stannar upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda.

Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd för ”hårbollar i magsäcken”, eftersom man trodde att hårbollar täppte till passagen från magsäcken.  Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar ihop sig till stora härvor.

Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att ”hårbollarna” i magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet gått så långt att kaninens liv inte kan räddas.

Öroninfektioner

De kaninraser som har hängande öron drabbas lätt av öroninfektioner. De hängande öronen bidrar till sjukdomen eftersom hörselgången blir ihoptryckt och medför större risk för bakterieinfektioner. Lindriga fall behandlas med rengöring av öronen och örondroppar men i mer allvarliga fall kan det bli aktuellt med allmän antibiotika-tillförsel. Besvären blir ofta kroniska eftersom orsaken till problemet kvarstår (öronens anatomi). I riktigt allvarliga fall med varbildning i innerörat, kan operation bli nödvändig.

Öronskabb

Öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. Behandlingen kan utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att behandla öronskabb med injektionsbehandling.

Kaninskabb, Cheyletiella

Detta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten ganska motståndskraftig, och det kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.

Ovanstående är ett mycket litet axplock av sjukdomar som kan drabba kaniner. För mer information, gå in på vår hemsida djurklinikenroslagstull.se där gamla och nya artiklar finns som behandlar sjukdomsproblem på ett flertal djurslag.

Känslighet för antibiotika

Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.

Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i marsvinets matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem, alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.