Kaninens päls, klor och tänder
Kaninen sköter själv om sin päls väldigt bra själv. Kaninen reglerar själv sin päls efter den temperatur kaninen lever i, och det är därför vanligt att utomhuskaninernas päls är mycket tjockare än innekaninernas.
De två hårtyper som kaniner har kallas för Ullhår och täckhår.
Ullhåret är det som främst sitter bakom öronen och i nacken. De övriga håret är täckhåret som är lite tjockare. Är din kanin långhårig är det bra om du borstar den med jämna mellanrum eftersom den då inte fäller så mycket.
Alla kaniner fäller i perioder och då brukar det pågå under ca 3månader
Du kan även bada din kanin om du så skulle vilja. Detta behövs inte då kaninen sköter om sin päls bra själv. Din kanin
kommer förmodligen inte att tycka om att bli badad, och se upp så att den inte råkar få vatten i öronen, eftersom den då kan bli svårt sjuk! Skulle kaninen få t.ex. diarré kan det vara bra att torka djuret i rumpan med en fuktig trasa eller handduk.
Kaninens klor och tänder
Något som är väldigt viktigt för kaninens hälsa är att man klipper deras klor med jämna mellanrum och att man ser till så att deras tänder inte blivit för långa. Det finns klotång att köpa i de flesta djuraffärer för dig som vill klippa klorna på din kanin hemma. Om du inte själv vill klippa ditt husdjurs klor så brukar det gå att göra i djuraffärer för ungefär en 100-lapp. Väljer du att klippa klorna hemma så se upp så att du inte klipper i kaninens pulpa eftersom det kan göra ont på kaninen. Om du skulle råka klippa i pulpan kan du lägga på lite vaselin för att stoppa blödningen. Kaninens tänder slipas i vanliga fall ned naturligt. Gör dem inte det beror detta troligtvis på en defekt eller en medfödd defekt. Om din kanins tänder inte slipas ned naturligt kan du vända dig till en veterinär eller till din uppfödare som brukar kunna slipa ned kaninens tänder. En kaninuppfödare har ofta garanti mot ärftliga bettfel, och du brukar kunna byta kanin om du märker att kaninens tänder inte är som dem ska.
Kaninsjukdomar
Kaniner kan få många sjukdomar. Magsjukdomar, snuva, tandproblem, ögonproblem och ohyror i päls är exempel på sjukdomar som kan drabba kaninen. Magsjukdomar beror oftast på foderbyten, felaktig kost, förstoppning, trumsjuka eller Tarm-coccidos. Coccider är djur som lever i kaninens tarmar, och denna ohyra och drabbar oftast unga kaniner. Trumsjuka är när kaninen har smärtor i magen och andas svårt.
Blir din kanin förkyld eller får snuva beror det oftast på dammigt hö eller starka kemikalier i hemmet. Har kaninen svårt för att äta kan det bero på att dess tänder är för långa, felaktig kost, tandskador, ärftligt bettfel eller liknande. Rinner din kanins ögon kan det bero på en ögoninfektion. Du kan köpa medicin för de flesta sjukdomar på apoteket, och om medicinen inte hjälper bör du kontakta en veterinär.
För att kontrollera så din kanin inte är sjuk kan du kolla så kaninens nos är torr, att ögonen inte rinner, att den rör sig ordentligt och att öronen och rumpan är ren. Kolla även så att kaninen är fri från sår och skorpor. Om din kanin som blivit sjuk bor tillsammans med andra kaniner, bör du placera den sjuka kaninen i en annan bur isolerat tills den blivit frisk.
Kanin - Avel och uppfödning
Kaniner kan få allt emellan 1-15 ungar per kull, och det varierar mellan raserna hur många ungar dem får. Innan du bestämmer dig för att para din kanin så måste du tänka efter så att du har plats och tid för att ta hand om dem tills det att du kan sälja ungarna. När du ska para din hona för första gången ska hon helst inte vara över 1 år Även om det i de flesta fall även brukar vara helt okej at para en förstfödande kaninhona över 1 år också. Vid en ålder mellan 6-8 månader brukar det vara lagom för första kullen. En kaninhona bör få hålla igång och ta ungefär 1-3 kullar per år.
Andra saker du bör titta på innan du bestämmer dig för att para din hona är att hon inte vara i en fällningsperiod. Hon bör också vara i bra form innan parningen. Detta göra tt hon kommer att klara förlossningen lättare, men även att hon kommer att få det lättare att bära runt på ungarna. En fördel är om du parar henne på våren eller sommaren då ungarna kan äta färskt gräs när dem fötts.
Hanen ska vara minst 7 månadermen kan ofta vara betydligt yngre än så. Det finns exempel på kaninhanar som blir pappor redan vid 3 månaders ålder. Tänk på att inte para kaniner som har någon sjukdom eller fel kroppsligt som t.ex. bettfel eftersom detta är fel som ofta går i generationer. Man kan para sin hona regelbundet fram tills hon är max 5 år medan hanen ska vara något yngre, 3år. För att veta om din kanin är redo för parning kan du klappa den längst ryggen och lyfter hon då på sin bakdel är hon parningsvillig. Tänk på att klippa både honan och hanens klor före parning så dem inte skadar varandra under parningen.
När du ska göra ett försöka att para kaninerna ska du låta honan komma till hanen och inte tvärtom. Om man gör fel kommer honan istället att försöka försvara sitt revir. Själva parningen tar omkring 10-15 sekunder. Låt kaninerna para sig 3-4 gånger så att du är säker på att honan blivit befruktad. Själva dräktigheten varar i 29-35 dagar så var beredd att sätta in en bolåda i honans bur. Honan föder dock helst i lugn och ro på kvällen eller natten när hon är ensam och ingen människa är där.
Det finns olika tecken på att din hona är dräktig: Ca2 veckor efter parningen kan man känna på magen om den är stor och spänd, då kan man anta att parningen tagit och att hon är dräktig. En kaninhona kan dock absorbera sina ungar, något som människan inte märker. Detta är en skyddsmekanism som härstammar från vildkaninen som absorberar sina ungar om kolonin är i fara eller hotas av mycket sjukdomar. En tamkanin kan absorbera ungarna om hon inte är i form, är för gammal eller sjuk, eller om hon blir stressad av t.ex. en lång transport eller flytt. Man ska därför hantera dräktiga kaninhonor varsamt. De kan komma ut och skutta i en hage, men inte aktiveras med t.ex. kaninhoppning eller liknande.
Kaninmat - Vad äter kaninen?
Alla kaniner måste ha tillgång till friskt vatten. Detta ger du dem läggast genom att fästa en speciell flaska vid buren så att dem själva enkelt kan dricka ur den (detta vatten bör bytas varje dag!). Vattnet kan även serveras ur en vanlig skål.
Har du kaninen utomhus bör du ej ha en vattenflaska till kaninen under vintern eftersom flaskan då kan frysa. Under vintern kan du istället ha vattnet till kaninen i en skål, eftersom när vattnet i skålen fryser så kan kaninen gnaga eller slicka på vattnet, vilket den ofta också gör!
Kaninens basföda Kaninens basföda kan bestå utav tillexempel hö som du ger dem ungefär två gånger om dagen. Du kan också ge dem några grenar eller lite knäckebröd som dem kan tugga på. Pellets bör också ges till kaninen för att den ska få i sig tillräckligt med vitaminer, mineraler, protein och fett. Detta bör dock ges i begränsade mängder. En dvärgkanin (dvärghare, hermelin, dvärgvädur) klarar sig med en bra sorts pellets på ¼-½ dl pellets om dagen (som man då ger kvällstid).
Fakta om bra pellets för kaninen
Pellets ska innehålla 10,3MJ energi och 80 % SRP (Smältbart råprotein) för att vara ett bra pellets. Det står inte alltid på förpackningen, men då kan man fråga personal i butik. Pellets för häst och ko kan i många fall lämpa sig för även kanin. Kaninfoder som t.ex. rabbfor innehåller för mycket energi, protein och fett. Man kan blanda ut det med ett foder som innehåller mindre energi. Köper man sin kanin från en uppfödare, vilket såklart rekommenderas, dels då personal på djuraffärer sällan är lika bra experter på ett specifikt djur, och dels för att man då verkligen vet vart kaninen kommer ifrån (djur i djuraffärer kan ofta komma från andra länder!) så kan man prata med sin uppfödare om vilket foder kaninen är van vid och vad man ska ge. Många uppfödare säljer sedan också foder till sina kaninköpare. Foderblandningar i djuraffären ser roliga ut men innehåller oftast mest bara socker och tillsatser och är ett rent slöseri med pengar, som att mata sitt djur med godis varje dag. Fetman kommer som ett brev på posten.
Många ger sin kanin för mycket grönsaker.
Grönsaker är bra för kaninen, men i för stora mängder kan dem bli dåliga i magen (diare är vanligaste dödsorsaken för kaniner). Ge därför inte grönsaker till kaninen för ofta! Även växter såsom maskrosblad och liknande kan ge samma effekt som vanliga grönsaker.
Ge aldrig blöt mat eller iskallt vatten till ditt husdjur.
Detta kan göra att kaninen blir dålig! Saltsten/mineralsten är väldigt bra för deras tänder! Märker du att din kanin börjar bli tjock vilket är väldigt vanligt bland innekaniner, får du dock minska mängden mat tills den gått ner till normalstorlek igen.
Motion och tamhet för kaninen
Kaninen kan må väldigt bra att få rikligt med motion då den kan bli slö om man inte håller igång den. Ungefär 4-5 gånger i veckan under någon timme brukar vara mycket bra att vara ute för kaninerna!
Om du låter kaninen rasta sig genom att springa fritt inomhus så måste du tänka på att kaniner gärna gnager och tuggar på saker. Därför är det bra att när du har din kanin ute i hemmet bör du försök dölja sladdar och liknande om du vill att dina apparater ska fungera efter kaninen varit ute. Det finns plaströr som man kan köpa och ha runt sladdarna om man inte vill tejpa dem. Kaninen når väldigt högt om den står på sina bakben så placera ömtåliga saker högt upp dit den inte kan nå. Om kaninen sprungit mycket utomhus rekommenderar vi att du avmaskar din kanin emellanåt med medel som finns att köpa på ett vanligt apotek. Medel som tillexempel Axilur ska ges i 5 dagar (inte i 3 som det står på förpackningen). Behandlingen ska upprepas i 3 veckor för att man ska vara säker på att såväl mask som ägg har dött. Det finns ingen risk för överdosering! En del väljer att bygga en kaninhage i hemmet eller i trädgården. Detta är en bra ide, och för att kaninen inte ska smita ur hagen kan du använda dig utav kompostgaller. Det är enkelt att flytta runt och tar inte stor plats. Är du inte hemma under dagen kan du göra en liten hage av kompostgaller där kaninen kan springa ut och in från buren.
Kom ihåg att kaninens mat och vatten måste finnas i buren så den inte vänjer sig vid annat. Det kommer att ta ett tag innan kaninen lär sig gå på halt- och plastgolv. För att motverka så kaninen inte halkar runt innan den vant sig kan det vara bra att lägga någon slags filt eller liknande på golvet som den kan gå på.
Din kanin måste känna sig trygg!
Innan den blivit tam kan man ha den i knäet och gosa mer med den så den känner sig trygg med dig som ägare. De första dagarna behöver det vara lugnt i hemmet så kaninen inte blir rädd innan den hinner blir tam. Kaninens öron är känsliga så dra eller bär aldrig i dem.
Du kan träna din kanin till att bli rumsren genom att placera den i en toalettlåda med jämna mellanrum, så som man gör med tillexempel katter. Enklast är då att lägga i lite av kaninens avföring och kiss från buren då den förstår vad lådan är tillför snabbare. Du kan använda kutterspån som underlag i toalettlådan. Det har snabb uppsugningsförmåga. Skulle kaninen kissa på andra ställen än i lådan får man försöka placera lådan på en annan plats där kaninen har lättare för att hitta den. Rengör ordentligt, gärna med ättiksvatten på ställena där kaninen kissat utanför lådan. Kissar den på samma ställe igen kan du prova med att sätta dit ett stort föremål t.ex. blomma. Denna toalettlåda bör tömmas varje dag om man vill att kaninen ska fortsätta kissa i lådan och inte på andra ställen. Placera gärna lådan i ett hörn för det gillar kaniner bäst. Man kan även lära kaninen att gå i sele och bor man då i lägenhet kan man ta med den ut på kortare promenader på någon gräsmatta.