Kaninens päls, klor och tänder
Kaninen sköter själv om sin päls väldigt bra själv. Kaninen reglerar själv sin päls efter den temperatur kaninen lever i, och det är därför vanligt att utomhuskaninernas päls är mycket tjockare än innekaninernas.
De två hårtyper som kaniner har kallas för Ullhår och täckhår.
Ullhåret är det som främst sitter bakom öronen och i nacken. De övriga håret är täckhåret som är lite tjockare. Är din kanin långhårig är det bra om du borstar den med jämna mellanrum eftersom den då inte fäller så mycket.
Alla kaniner fäller i perioder och då brukar det pågå under ca 3månader
Du kan även bada din kanin om du så skulle vilja. Detta behövs inte då kaninen sköter om sin päls bra själv. Din kanin
kommer förmodligen inte att tycka om att bli badad, och se upp så att den inte råkar få vatten i öronen, eftersom den då kan bli svårt sjuk! Skulle kaninen få t.ex. diarré kan det vara bra att torka djuret i rumpan med en fuktig trasa eller handduk.
Kaninens klor och tänder
Något som är väldigt viktigt för kaninens hälsa är att man klipper deras klor med jämna mellanrum och att man ser till så att deras tänder inte blivit för långa. Det finns klotång att köpa i de flesta djuraffärer för dig som vill klippa klorna på din kanin hemma. Om du inte själv vill klippa ditt husdjurs klor så brukar det gå att göra i djuraffärer för ungefär en 100-lapp. Väljer du att klippa klorna hemma så se upp så att du inte klipper i kaninens pulpa eftersom det kan göra ont på kaninen. Om du skulle råka klippa i pulpan kan du lägga på lite vaselin för att stoppa blödningen. Kaninens tänder slipas i vanliga fall ned naturligt. Gör dem inte det beror detta troligtvis på en defekt eller en medfödd defekt. Om din kanins tänder inte slipas ned naturligt kan du vända dig till en veterinär eller till din uppfödare som brukar kunna slipa ned kaninens tänder. En kaninuppfödare har ofta garanti mot ärftliga bettfel, och du brukar kunna byta kanin om du märker att kaninens tänder inte är som dem ska.
Kaninsjukdomar
Kaniner kan få många sjukdomar. Magsjukdomar, snuva, tandproblem, ögonproblem och ohyror i päls är exempel på sjukdomar som kan drabba kaninen. Magsjukdomar beror oftast på foderbyten, felaktig kost, förstoppning, trumsjuka eller Tarm-coccidos. Coccider är djur som lever i kaninens tarmar, och denna ohyra och drabbar oftast unga kaniner. Trumsjuka är när kaninen har smärtor i magen och andas svårt.
Blir din kanin förkyld eller får snuva beror det oftast på dammigt hö eller starka kemikalier i hemmet. Har kaninen svårt för att äta kan det bero på att dess tänder är för långa, felaktig kost, tandskador, ärftligt bettfel eller liknande. Rinner din kanins ögon kan det bero på en ögoninfektion. Du kan köpa medicin för de flesta sjukdomar på apoteket, och om medicinen inte hjälper bör du kontakta en veterinär.
För att kontrollera så din kanin inte är sjuk kan du kolla så kaninens nos är torr, att ögonen inte rinner, att den rör sig ordentligt och att öronen och rumpan är ren. Kolla även så att kaninen är fri från sår och skorpor. Om din kanin som blivit sjuk bor tillsammans med andra kaniner, bör du placera den sjuka kaninen i en annan bur isolerat tills den blivit frisk.
Kanin - Avel och uppfödning
Kaniner kan få allt emellan 1-15 ungar per kull, och det varierar mellan raserna hur många ungar dem får. Innan du bestämmer dig för att para din kanin så måste du tänka efter så att du har plats och tid för att ta hand om dem tills det att du kan sälja ungarna. När du ska para din hona för första gången ska hon helst inte vara över 1 år Även om det i de flesta fall även brukar vara helt okej at para en förstfödande kaninhona över 1 år också. Vid en ålder mellan 6-8 månader brukar det vara lagom för första kullen. En kaninhona bör få hålla igång och ta ungefär 1-3 kullar per år.
Andra saker du bör titta på innan du bestämmer dig för att para din hona är att hon inte vara i en fällningsperiod. Hon bör också vara i bra form innan parningen. Detta göra tt hon kommer att klara förlossningen lättare, men även att hon kommer att få det lättare att bära runt på ungarna. En fördel är om du parar henne på våren eller sommaren då ungarna kan äta färskt gräs när dem fötts.
Hanen ska vara minst 7 månadermen kan ofta vara betydligt yngre än så. Det finns exempel på kaninhanar som blir pappor redan vid 3 månaders ålder. Tänk på att inte para kaniner som har någon sjukdom eller fel kroppsligt som t.ex. bettfel eftersom detta är fel som ofta går i generationer. Man kan para sin hona regelbundet fram tills hon är max 5 år medan hanen ska vara något yngre, 3år. För att veta om din kanin är redo för parning kan du klappa den längst ryggen och lyfter hon då på sin bakdel är hon parningsvillig. Tänk på att klippa både honan och hanens klor före parning så dem inte skadar varandra under parningen.
När du ska göra ett försöka att para kaninerna ska du låta honan komma till hanen och inte tvärtom. Om man gör fel kommer honan istället att försöka försvara sitt revir. Själva parningen tar omkring 10-15 sekunder. Låt kaninerna para sig 3-4 gånger så att du är säker på att honan blivit befruktad. Själva dräktigheten varar i 29-35 dagar så var beredd att sätta in en bolåda i honans bur. Honan föder dock helst i lugn och ro på kvällen eller natten när hon är ensam och ingen människa är där.
Det finns olika tecken på att din hona är dräktig: Ca2 veckor efter parningen kan man känna på magen om den är stor och spänd, då kan man anta att parningen tagit och att hon är dräktig. En kaninhona kan dock absorbera sina ungar, något som människan inte märker. Detta är en skyddsmekanism som härstammar från vildkaninen som absorberar sina ungar om kolonin är i fara eller hotas av mycket sjukdomar. En tamkanin kan absorbera ungarna om hon inte är i form, är för gammal eller sjuk, eller om hon blir stressad av t.ex. en lång transport eller flytt. Man ska därför hantera dräktiga kaninhonor varsamt. De kan komma ut och skutta i en hage, men inte aktiveras med t.ex. kaninhoppning eller liknande.
