Lydnad
Läs första kapitlet i Alfasyndromet .
Vill du veta mer om ledarskap och rangordning? Här kan du läsa första kapitlet i hundpsykologen Anders Hallgrens bok Alfasyndromet.
Kapitel 1.
Ledarskap eller kamratskap?
Kan en hund ta över ledarskapet? Vad betyder ord som alfaroll, ledarskap, dominanshierarki och andra uttryck som avser beskriva sociala strukturer inom en grupp djur? Är det viktigt i vår relation till den egna hunden? Vilka råd får man som hundägare angående ledarskap? Hur vetenskapliga är begreppen?
Att få fram en enhetlig betydelse av begrepp som ledarskap och dominans är svårt. De har länge tolkats på olika sätt av olika personer. En tolkning är att det är kontroll och auktoritet som ska hålla ordning i flocken. En annan är att ledarskap och dominans bygger på de yngre och svagares beroende av de äldre, och är ett ”vänligt” förhållningssätt. Den tolkning som framförs i denna bok bygger på forskningsresultat och studier av flera djur. Naturligtvis finns också här mina erfarenheter och iakttagelser av möten med tusentals hundar under årens lopp, och mina tolkningar.
Populära termer.
Dominans, ledarskap, alfaroll, rangordning, ”klättra socialt” med flera termer har blivit populära i hundvärlden under de senare åren. Instruktörer, privata tränare och andra som arbetar med hundar använder sig av dem i allt högre grad, men det finns också många röster som höjs mot det frikostiga användandet av dessa koncept.
Det finns hundtränare och instruktörer som har specialiserat sig på modeller för hundars och hundägares relationer och beteenden som bygger på en rangordningsprincip. De förklarar olika problem som uppstår mellan hund och ägare med att det blivit fel i rangordningen, att ledarskapet är för svagt, och att hunden försöker ta över alfarollen, att den klättrar på rangstegen, utmanar ägaren och så vidare. För många är detta huvuddiagnosen när hundägaren inte lyckas så bra med sin hund.
Vem har kontrollen över de andra? Vem bestämmer? Tidigare var svaren enkla och byggde på rangordningskonceptet. Den som slogs mest och vann matbitarna var ledaren. Idag kritiseras och ifrågasätts den tolkningen.
”Stärka ledarskapet”.
I konsekvens med det här går terapin ut på att stärka ägarens ledarskap över hunden. Rent ut sagt innebär det hård och tuff träning, korrigeringar, kontroll och straff. Med andra ord har den gamla auktoritära träningen inte försvunnit, utan i stället kamouflerat sig med en täckmantel av finare ord. Andra argument, som låter finare och mera vetenskapliga har ersatt det hårdare rakt-på-sak-ordvalet man använde tidigare. Då sa man ”straffa hunden”, nu säger man ”förbättra ditt ledarskap”.
I linje med det här har man på flera håll i världen utvecklat program för hur man ska stärka en persons ledarskap över sin hund, genom sådana saker som att inte låta hunden ta egna initiativ, inte hälsa på den när man kommer hem och andra liknande psykologiskt tveksamma handlingar.
En del hundexperter varnar hundägare för att låta deras hundar visa trots och protester och till och med för att låta dem ta för många egna initiativ. Det tolkas som försök från hundarnas sida att ta kontroll och att ta över ledarrollen i familjen. De varnar också folk för att skämma bort sina hundar, för det kan leda till att hundarna blir ledare, alfahundar. Ägarna uppmanas att noggrant utöva sin överhöghet och att med fast hand slå ner på varje tendens hos hundarna att ifrågasätta deras auktoritet.
Ledarskapsbegreppet i förhållande till hunduppfostran och träning har sedan några decennier fått allt större spridning bland hundexperter, instruktörer och hundägare. Om en hund inte lyder sägs den ifrågasätta ledarens, ägarens, auktoritet. Därför måste denne omedelbart och bestämt sätta hunden på plats, enligt dessa experter.
Konstiga varningar och råd.
I denna anda har det skapats ett flertal extrema varningar och råd till hundägare om hur de ska undvika att låta hunden ”ta över”. Några av de vanligaste följer här.
* Låt inte hunden äta innan alla i familjen ätit.
* Låt inte hunden vara i fåtöljen, soffan eller sängen.
* Låt inte hunden gå framför dig.
* Låt inte hunden gå först genom dörren.
* Undvik att låta hunden befinna sig högre upp (om du till exempel ligger på golvet eller marken
och hunden står upp).
* Låt inte hunden kissa annat än för att tömma blåsan (och tillåt den aldrig att kissa över där
du kissat – om tillfället skulle uppstå).
* Bestraffa bestämt alla försök från hunden att morra, visa tänderna eller bita dig.
* Se till att alltid vinna i lekar, till exempel i dragkamper.
* Hälsa inte på hunden när du kommer hem.
Som synes kan de här varningarna och råden bli extrema. Men hur långsökta och orealistiska de än låter, så tycks många hundägare acceptera dem helt okritiskt.
En orsak kan vara att råden ofta uttrycks som varningar: ”Om du inte gör så, kan det och det hända.” ”Om du inte tar i nu, medan han är ung, så kommer han inom ett halvår att ta över ledarskapet och då kan du inte längre ha honom kvar.” Inför ett sådant obehagligt scenario är det lätt att göra som man blir tillsagd, för att vara på den säkra sidan, även om man är kritisk.
Jag ska senare granska råden och varningarna och testa deras logik och relevans mot etologiska och psykologiska fakta.
Hårt och mjukt i ny förpackning?
Man kan undra vad som ligger bakom detta ”alfarollsyndrom” och varför det är så ivrigt och envist förespråkat av de hundtränare som använder sig av det, och varför det är så ivrigt och envist kritiserat av andra. Båda sidor är givetvis övertygade om att de har rätt, på samma sätt som det förhåller sig med de flesta åsiktsskillnader mellan människor.
Det verkar emellertid finnas ytterligare en anledning. De som framhåller vikten av att upprätthålla en alfaroll gentemot hunden förespråkar vanligtvis även vikten av att hunden är lydig och under kontroll. Ofta står de också för en mer krävande och bestämd träning och vänder sig mot mjuka metoder och attityder. En sak som alltså motiverar många som anser att ledarskap är så viktigt och riktigt, är att där finns argument för deras egna, mer bestämda åsikter i allmänhet (21).
Definition av termer
Här följer en ”snabbnyckel” som kortfattat, och så enkelt det låter sig göras, förklarar olika termer som används i denna bok. Tyvärr kan vissa definitioner vara lite förenklade, men det är för tillgänglighetens skull.
Dominans. Att vid flest tillfällen först ha tillgång till viktiga resurser och bli respekterad av andra i gruppen.
Dominant. En individ som i en relation har första tillgång till viktiga resurser och blir bemött med underkastelsesignaler av andra i gruppen.
Rangordning. En modell för den sociala strukturen i en grupp, liknande en skala från mer dominant till mindre dominant.
Rangstatus. En position i den tänkta rangordningen.
Underkastelse. Oftast gå ur vägen eller, vanligare, att visa underkastelsesignaler gentemot en dominant gruppmedlem.
Aktiv underkastelse. Att visa respekt för en dominant individ genom att aktivt närma sig och ta kontakt på ett undergivet sätt.
Passiv underkastelse. Att visa respekt för en dominant individ genom att krypa ihop eller öka distansen på ett undergivet sätt.
Alfaroll. Topposition i en viss hierarki.
Betaroll. Andra position, efter ledaren, i en viss hierarki.
Ledarskap. Ledarrollen, en individ som leder gruppen i en jakt eller en förflyttning. Används också ofta om en alfaindivid.
Social hierarki. Samma som rangordning.
Social stege. Samma som social hierarki.
Hackordning. Dominansordning som Schjelderup-Ebbe fann hos höns (se senare i texten).
Auktoritet. En individ som andra ser som en viktig resurs, till exempel en som har en specialförmåga eller mycket kunskap.
Auktoritär. En individ som dominerar andra, vanligtvis på ett aggressivt sätt, antingen genom hot eller genom angrepp.
Top dog. Högst rankade individen i en flock.
Viktig resurs. Olika saker som är viktiga eller eftersökta, som mat, sexpartner, lya eller en bra sovplats.
Begrepp som avser sociala strukturer.
Begrepp som social dominans, social hierarki, status, rangordning och liknande, beskriver en relation mellan två eller flera individer, där en får tillgång till en resurs som alla vill ha. I konceptet ligger en obalans i styrka eller status mellan dem (19).
Flockledare.
Med ledare menas, enligt moderna etologer, den individ som leder gruppen vid förflyttningar, jakt och dylikt vid ett givet tillfälle. Denne tar också flest initiativ till aktiviteter. Den här rollen kan skifta mellan vuxna medlemmar i flocken, beroende på speciella förmågor, motivation och annat. För de flesta lekmän är flockledare liktydigt med alfarollen.
Dominans.
Med dominans avser man vanligen inte bara en speciell relation mellan två eller flera individer, utan också en modell som beskriver ett mönster, en struktur, i relationerna i en social grupp. Ofta kallas denna för rangordning. Med det här menas att i relationen mellan två djur, så verkar den ena individen ha en högre status än den andra. Hur detta ”statusförhållande” yttrar sig varierar i hög grad mellan olika grupper, och även inom en och samma grupp. En sak kan vi emellertid konstatera, det är sällsynt att det baseras på rå fysisk styrka.
Auktoritär och auktoritet.
Man skiljer på att vara auktoritär, med vilket man menar förmåga att få sin vilja igenom gentemot de andra i gruppen, och att vara en auktoritet, vilket betyder att en individ är en viktig resurs för de andra i gruppen.
Att vara auktoritär är att vara krävande, aggressiv och kontrollerande. Tack vare den italienske psykologen Theodor Adorno (1) har den ”auktoritära personligheten” blivit grundligt utforskad. Han fann att det auktoritära är ett personlighetsdrag som finns i högre eller lägre grad hos de allra flesta. Det grundläggs i barndomen, troligen genom påverkan från föräldrarna. En auktoritär person vill ha makt och kontroll över andra, har liten tolerans mot sådana som avviker i synsätt, uppfattningar, beteende och utseende. Denne genomdriver också ofta sin vilja på ett aggressivt sätt.
En auktoritär person är emellertid inte per definition våldsam eller aggressiv, utan kan skaffa sig makt och kontroll på andra sätt. Denne söker sig också ofta till andra som är auktoritära och har dåligt med tålamod med dem som är tveksamma och obestämda.
Högt rankade individer i grupper, även bland människor, är vanligtvis auktoriteter, inte auktoritära. En auktoritet är en individ som både har social skicklighet och är skicklig på andra sätt, till exempel en varg som är framgångsrik i jakt. Denne är uppskattad, respekterad och omtyckt. Det är en individ som de andra i gruppen inte är rädda för eller försöker undvika. Tvärtom, så dras de till honom eller henne (7).
Grunden för en flock är sammanhållning och samarbete, inte konflikt, konkurrens och kontroll.
Flexibla relationer.
Moderna biologer som har studerat dominansrelationer hos olika djurarter, har funnit att sociala hierarkier är mycket mer flexibla och varierande än de enkla, fasta och stela strukturer som beskrevs när man började tala om rangordning.
Några av de tidigare biologerna – och många lekmän idag – ansåg att de djur som hade lägre rangstatus undvek att komma för nära dem som hade högre status och att de lämnade platsen om det fanns risk för aggression.
Bilden som framtonade var att djur som hade högre status, med våld höll de med lägre status borta från olika viktiga resurser de konkurrerade om, som till exempel mat och sexpartners. De med högre status var aggressiva och höll de ”underlydande” på plats, medan de med lägre status undvek konflikter genom underkastelse eller genom att lämna platsen och överlåta den åtråvärda resursen till den starke.
Helt enkelt en princip som baserades på den starkares makt.
Social rangordning är en hypotetisk konstruktion.
Begrepp som dominans, social hierarki, ledarskap och alfaroll är sätt att beskriva relationer mellan djur i en grupp. De är teoretiska modeller som skapats av natur- och beteendevetare och av andra som studerar djurens beteenden. De är alltså inte fakta och inte heller verkliga fenomen hos djuren, bara modeller som man konstruerat för att bringa ordning i sina iakttagelser.
Olyckligtvis ger ofta sådana här teoretiska modeller ett intryck av att vara fakta, som om de vore verkliga egenskaper. Ibland kan till och med vetenskapligt skolade personer missta dem för fakta, men vanligast är denna missuppfattning ändå bland lekmän. Om begreppen vore verkliga skulle de inte vara föremål för så många olika tolkningar som de är. Olika personer tolkar de här hypotetiska konstruktionerna, som till exempel ledarskap, på olika sätt, beroende på etisk ståndpunkt, erfarenhet och kunskap. Hundägare kommer att se på sina hundars beteenden och behandla dem olika beroende på hur de tolkar ledarskap och liknande begrepp. Ordet dominans tolkas kanske av en person som ett naturligt aggressivt beteende mot en flockkamrat, och då tror denne att man ska vara bestämd och dominerande mot sin hund. En annan person ser det kanske som respekt utan aggression och anser att man ska vara tillåtande och vänlig och inte ställa för stora krav.
http://www.webbs.se/Elvis/Hund_Tips&Trix/Forsta_kapitlet_i_Alfasyndromet.htm
