Angorakaninen eller silkesharen som den förr kallades, är en medelstor kanin, 
lägsta vikt 3,51 kg.
Den sköts på samma sätt som andra kaniner, förutom att den ska klippas 4 gånger om året på grund av att ullen växer med ca. 1 mm per dygn. Den har ett större foderbehov än en korthårskanin, också det för att dess ull ständigt växer.
På 80-talet var den vita (albino) angorakaninen den vanligaste, idag finns Angoran i flera olika färger och är godkänd i alla standardens färger utom ljusblå, ljusgrå, rävröd och sallander. 
Ullen är mjuk, len och lätt. Den kliar och sticks inte. Den är värmeisolerande och fuktabsorberande. Den är glansfull och innehåller inget fett.
Första klippningen sker vid ca två månaders ålder för att sedan klippas var tredje månad.
Fr.o.m 8 månaders ålder bör en Angorakanin ge ca 200-250 gr ull per klippning . Man kan alltså få minst en jumper från varje kanin på ett år.
En jämförelse med fåret visar att angoran ger fyra gånger mer ull per kilo kroppsvikt än fåret. 

Exempel på några olika färger på angorakaniner. Tänk på att alla beskrivningar om färger gäller korthåriga kaniner och blir inte lika tydliga på angorakaninen

	Angora Vit (Albino) Det finns ett bokstavspar som bestämmer över de andra paren och det är aa. aa ger vitt -  en vit kanin med röda ögon dvs. Albino Om det finns aa i färgkoden blir kaninen alltid vit Diskvlificerande fel: Hår av främmande färg foto: Ann-Chatrine Spendrup-Jensen
	Angora Svart (Alaska) Färgkod AA BB CC DD gg Bottenfärg mörkblå Ögonfärg; mörkbrun Klofärg mörkbrun Diskvalificerande fel: andra färgtoner än svart  foto Gunilla Larsholt
	Angora Viltblå (Perle Egern) Färgkod AA BB CC dd GG Färgen är som hos vanliga viltgrå men de svarta fälten är gråblå och de bruna fälten har en ljusare brun ton. Bottenfärg ljusblå till mörkblå och på buken blå. Ögonfärg: gråblå; Klofärg: mörkt hornfärgad. Diskvalificerande fel: "Pärlingen" sakna. Bottenfärgen på buken saknas. Vitaktig nackkil. Avsaknad av mellanfärg. foto Gunilla Larsholt
	Angora Rödbrun/gråblå (Lux) Färgkod AA BB cc dd GG Lux har viltanlag, hårens yttersta del är gråblå. Innanför denna färg kommer mellanfärgen som är rödbrun, den går så högt upp att den skiner igenom täckfärgen som därför framträder som en rödbrun ton överdraget med ett ljust skimmer. Bottenfärg: vit, dock kan blåaktig bottenfärg tillåtas på buken. Ögonfärg: gråblå.  Klofärg: hornfärgad Diskvalificerande fel: Annan bottenfärg än vit med undantag för buken. Mellanfärg saknas. foto: Märta o Thomas Rebert
	Angora Brun, en unge (Havanna) Färgkod AA BB cc DD gg Bottenfärg: gråblå Ögonfärg: mörkbrun med skimmer i rubinrött i vissa ljusvinklar. klofärg; mörkbrun Diskvalificerande fel: Mycket ljus eller mörk gråblå täckfärg. Gråmelerad täckfärg. Vit bottenfärg. För mörk brun färg som inte tydligt kan skiljas från svart. foto Märta o Thomas Rebert
	Angora Blå Färgkod AA BB CC dd gg Färgen ska vara mörkt blå men får inte vara så mörk att den verkar blåsvart. Bottenfärg: något ljusare blå än täckfärgen. Ögonfärg: Blågrå Klofärg: mörkt hornfärgad Diskvalificerande fel: Mycket ljus täckfärg eller nästan svart täckfärg. foto Märta o Thomas Rebert
	Angora Rödbrun (madagaskar) Färgkod AA bb CC DD gg Täckfärgen är rödbrun överdragen med en blåsvart, sotig slöja bestående av blåsvarta hårspetsar. Fram på huvudet finns "masken" som verkar nästan svart, samma färg har öron, ben och svans. Bottenfärg På buken cremefärgad , på ryggen kraftigt gulröd. Ögonfärg: mörkbrun  Klofärg:brun Diskvalificerande fel: Blå bottenfärg på ryggen, avsaknad av slöja. foto Gunilla Larsholt
	Angora Viltbrun Färgkod AA BB cc DD GG Täckfärgen blir gulbrun, nästan cremefärgad med insprängt mörkbrun. Nackkilen är cremefärgad till orange. På buken, svansen och undersidan av benen är kaninen vit. Bottenfärg: Brungrå över hela kroppen med undantag av svansens undersida samt buken som är ljust brungrå. Ögonfärg: mörkbrun Klofärg: mörkbrun Diskvalificerande fel: Avsaknad av bottenfärg på stora delar av pälsen. Starkt avvikande färger, blandning mellan olika färger. Håren saknar mellanfärg. foto Märta o Thoma Rebert
	Angora Gulbrun (isabella) Färgkod AA bb CC dd gg Täckfärgen är gulbrun överdragen av en blå slöja. Fram på huvudet finns "masken" som verkar nästan blå, samma färg har öron, ben och svans. Bottenfärg: På buken samt de mörka kroppsdelarna mycket svag gulbrun färg. På ryggen en ljusare färg av täckfärgen. Ögonfärg: gråbruna Klofärg: hornfärgad Diskvalificerande fel: Blå bottenfärg på ryggen. En eller fler täckningar saknas. Avsaknad av slöja.  foto Märta o Thomas Rebert
	Chinchilla chi   chi Färgkod (a   a    BB CC DD GG) Täckfärgen består av vit till blåvit grundfärg med svarta hårspetsar, helhetsintrycket skall vara lysande grå ton som bakgrund till de svart hårspetsarna. Chinchillan har viltanlag och är därför vit i nosen, på buken, svansens undersida, benens insidor käkarnas  kant samt en ring runt ögat. Bottenfärg: skall vara så mörkt gråblå som möjligt och täcka ca hälften av hårfärgen. Ögonfärg: brun Klofärg: brun Diskvalificerande fel: Brunaktig ton i täckfärgen och mellanfärgen. Avsaknad av mellanfärg och schattering. foto: Margret Karlsson

Hundens matvanor, en sida från www.sverigeshundsok.com

Att känna till de faktorer som påverkar de normala matvanorna hos hundar hjälper hundägaren att upptäcka varje form av ovanligt uppträdande och på så vis sluta sig till om förändringarna beror på hunden själv, om de beror på maten eller på någon faktor i omgivningen.

Matens lukt viktigare än färgen

Matens färg gör tveklöst ett större intryck på ägaren än på hunden. Detsamma gäller för pellets formade som köttbitar eller små grönsaker. Matens lukt är en helt annan historia. Alla har vi sett hur en hund luktar på sin mat innan den börjar äta. En hunds luktsinne är mycket mer välutvecklat än en människas  och mer än tusen gånger så effektivt, så det är inte förvånande att lukten av ett foder har mycket stor betydelse i valet av mat. Till och med en lätt blockering av näspassagerna, som när hunden är förkyld, minskar märkbart hur mycket den äter.

Lukten betydelsefull för hundens matvanor

- Tikens diet påverkar valparnas luktpreferenser. Vissa smakämnen från tikens mat hittar också vägen in i hennes mjölk och påverkar valpens smakpreferenser. Redan när valparna bara är fyra dagar gamla är deras luktprägling påverkad av dofter från tikens matskål, och längre fram kommer valparna spontant att föredra mat med liknande doft. På så vis kan valparna från en väldigt tidig ålder präglas att tycka om den mat de kommer att äta när de väl är avvanda.

- När en hund tillfälligt vägrar att äta kan en tillsats av varmt vatten höja smakligheten genom att doftämnen frigörs när hundmaten värms upp. Varmt vatten blir på så vis en enkel, ekonomisk och effektiv "krydda".

När en hund tuggar och sväljer, blockerar den andningen och kan på så vis för en sekund inte känna matens lukt en andra gång. Så snart maten är i munnen är det därför bara smaken, konsistensen och temperaturen som räknas. Det verkar som om hundar känner samma fyra grundsmaker (surt, beskt, salt, sött) som människor men eftersom deras luktsinne är så mycket bättre, tar de självklart hjälp av sina smaklökar för att lukta: känna arom. Hunden sniffar, smakar och sväljer sedan. En hund kan komma ihåg över fyra tusen olika lukter.

Hundens vanligaste ätproblem

Hunden vill inte äta

Det finns många orsaker till att en hund kan få nedsatt aptit. De vanligaste är sjukdom med feber, sexuell upphetsning hos en hanhund med en löpande tik i närheten, eller konkurrens om maten när en dominant hund håller en annan hund borta från matskålen. Bristande aptit kan ofta också bero på att mat har lagrats olämpligt och blivit fördärvad. En hund som vägrar äta av andra orsaker än dessa ska omedelbart tas till veterinären.

Hunden äter för mycket

Hetsätning eller bulimi kan orsakas av fruktan att "missa maten" om det finns konkurrens om den mellan flera hundar. Det kan också bero på en neurohormonell störning, att hunden är uttråkad, mat som inte har tillräckligt högt energiinnehåll eller problem med att tillgodogöra sig maten under matsmältningsprocessen. Ägaren kan i detta fall hjälpa veterinären med diagnosen genom att ge information om hur mycket hunden äter, mängden avföring som produceras, förändringar i hundens vikt och dessutom noga iaktta hur den uppför sig.

Hunden äter konstiga saker

En hund som ständigt äter oätliga ämnen kan ha en sjukdom som benämns "pica", vilket inte ska förväxlas med när den äter gräs. Forskare har länge sökt svaret till varför en hund periodvis äter stora mängder gräs men har ännu inte funnit någon logisk förklaring. Gräsätande leder ofta till kräkningar, de orsakas inte av något psykologiskt problem eller dietbrist utan beror mer på att grässtrån irriterar magslemhinnan. Om detta uppförande kvarstår under lång tid kan det vara ett symptom på gastrit (magkatarr) som oftast kan behandlas med framgång. Verklig picadäremot visar sig om hunden slickar på väggarna eller marken eller äter smuts och tyder ofta på någon form av depression.

En hund som lider av pica bör behandlas och dess livsmiljö ändras omedelbart eftersom den ofta är orsaken till problemet.

Hunden äter avföring

Koprofagi kallas det då en hund hund äter sin egen eller andra hundars avföring. Det handlar inte om när tiken rengör sina valpar genom att slicka bort avföringsrester eller städar efter valparna i valplådan. Koprofagi hos hundar beror ofta på att den avföring som hunden äter innehåller osmälta näringsämnen som fortfarande har vissa ”aptitretande” egenskaper. 

Det viktigaste att söka efter är ett matsmältningsproblem hos den hund vars avföring äts upp, det handlar ofta om samma hund. Genom att analysera avföringen kan man se om den innehåller parasiter, osmälta fetter eller stärkelse. Det här  fenomenet kan också bero på alltför mycket hundmat. Osmälta rester av mat blir kvar eftersom matsmältningsapparaten är överansträngd och maten passerar genom tarmområdet på kortare tid. I det fallet kan en enkel minskning av fodermängd vara tillräcklig för att få tillbaka saker och ting till det normala. Vissa hundraser är predisponerade för koprofagi, t ex hundar som lider av otillräcklig funktion i bukspottskörteln.

Jag lever i ungefär 15 år.
Varje gång du lämnar mig, betyder sorg för mig.
Ge mig tid att förstå vad du begär av mig. Gör mig lycklig, du er hela mitt liv.
Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff.
Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen. Jag har bara dig.
Tala med mig fastän jag inte förstår orden; jag blir glad bara över att höra din röst.
Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig.
Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand,
men jag använder inte min styrka mot dig.
När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra, så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.
Ta hand om mig när jag blir gammal; kom ihåg, du blir också gammal.
Var hos mig när jag har det svårt, allt blir lättare bara jag har dig.

Jag älskar dig. 

Din hund.

Med sikte på 10:an

Trots den precision som behövs för att lyckas kan tävlingslydnad vara otroligt fartfyllt och engagerande! I den här boken kan du läsa om hur man med hjälp av belöningar får hunden aktiv, initiativrik och positiv under såväl träning som tävling.

Mer info

Klassindelning

I lydnad tävlar man i 4 olika klasser. Första klassen är klass I som är öppen för nybörjare, vidare har vi klass II, III och elit. För att bli uppflyttad till nästa klass krävs i klass I och II minst 160 p och klass III 255 p

Är man uppflyttad får man själv välja om man vill tävla i nästa klass. Om man då erövrar ett pris så får man inte gå tillbaka till en lägre klass. Man får dock tävla hur länge man vill i klassen och man kan även vid en uppflyttning, dagen efter tävla i nästa klass, här finns det ingen karenstid som vid t ex brukstävlingar.

Deltagande
Hunden skall vara minst 10 månader vid start i klass I. Även blandrashundar och kryptorchida hundar får deltaga. Alla hundar skall dock vara id-märkta som är födda efter 1 januari 1997. Denna märkning kan ske genom tatuering eller mikrochips.

Lite info om de olika lydnadsklasserna

Frittfölj med ögonkontakt.

Klass I
Platsliggande är i 2 min och inom synhåll för förarna (c:a 20 m från hundarna).

Tandvisning är obligatoriskt moment.

Linförighet (med koppel) i vanlig marsch med vändningar och halter, och även rak språngmarsch.

Platsläggande under gång, lämnar man hunden c:a 10 m.

Inkallning lämnas hunden 15 m.

Ställande ställer hunden under gång och fortsätter marschen c:a 10 m.

Apportering vid sidan av förare i c:a 5 sek.

Hopp över hinder hunden lämnas på ena sidan hindret och föraren ställer upp på andra sidan hindret, hunden skall hoppa fritt över hindret och inta utgångsställning.

Helhetsintryck görs en bedömning av samarbetet mellan förare och hund. Hänsyn tas även till ekipagets uppträdande mellan momenten.

Klass II

Platsliggandet sker i 3 min och förarna är utom synhåll för hundarna.

Fritt följ i vanlig marsch med vändningar och halter, och även rak språngmarsch..

Hopp över hinder förekommer i alla klasser.

Platsläggande under gång, lämnar man hunden c:a 10 m.

Inkallning med ställande förflyttar sig föraren c:a 25-35 meter (till anvisad plats) och ställer hunden vid en markering vid sidan av sträckan, vid halva sträckan. Hunden skall stanna inom 5 ggr av sin längd.

Sändande med ställande mittför c:a 10 m från en ruta på 3x3 m ställer ekipaget upp, hunden sänds in i rutan och kommenderas till stående (hunden skall bli stående i c:a 3 sek).

Apportering med träapport; apporten skall kastas minst 10 m.

Fritt hopp över hinder hunden skall hoppa över hindret, sätta sig på kommando och bli sittande tills tävlingsledaren beordrar föraren kommendera återhopp.

Fjärrdirigering hunden lämnas liggande vid en markering som skall vara bakom hunden, föraren förflyttar sig c:a 5 m. Tävlingsledaren står c:a 5 meter bakom hunden och anvisar föraren vilken position som skall göras, 4 ggr anger tävlingsledare ny position (sitt respektive ligg x 2) var 5:e sek. Hunden får högst förflytta sig 2 ggr sin längd.

Helhetsintryck görs en bedömning av samarbetet mellan förare och hund. Hänsyn tas även till ekipagets uppträdande mellan momenten.

Klass III
Sitt i Grupp 1 min, förarna c:a 20 m inom synhåll för hundarna. Hund som ställer eller lägger sig eller förflyttar sig en gång sin längd underkänns. Sker detta då föraren fått order om att återgå kan högst betyg 5 utdelas.

Platsliggandet är här 4 min och förarna är utom synhåll för hundarna.

Fritt följ tillkommer nu att man gör förflyttningar från halt 2 eller 3 steg i olika riktningar, samt att man gör vändningar på stället. Hunden skall även prövas i rak språng marsch respektive rak långsam marsch. Sättande utförs under gång efter c:a 10 m förflyttning.

Inkallning med ställande och läggande föraren förflyttar sig c:a 30-35 meter (till anvisad plats) utan hund, vid markeringar som finns på en tredjedel respektive två tredjedelar av sträckan, skall hunden ställas respektive läggas. Hunden skall stanna inom 5 ggr sin längd.

Sändande till ruta, SM2001

Sändande med platsläggande och inkallningekipaget ställer upp mitt för en markerad ruta som är 3x3 m stor från 25 meters håll. Hunden sänds och läggs i rutan, bordsprincipen gäller. Föraren skall på order förflytta sig mot rutan och c:a 2 m från denne, vinkla antingen åt vänster eller höger, helt enligt tävlingsledarens kommendering, efter c:a 10 m vinklar föraren igen, och sedan en vinkel upp mot utgångspunkten. Under denna sträcka, c:a 10 m efter sista vinklingen kallar man in hunden och går fritt följ till tävlingsledaren kommenderar halt.

Apportering och hopp över hinder föraren kastar en träapport över hindret som hunden efter kommando får hämta och skall hoppa tillbaka utan kommando och avlämna densamma till föraren efter att denne har kommenderat hunden ”Loss”.

Apportering av metallföremål som apportering i klass II, fast med metallföremål.

Vittring och apportering vid fria följet delas vittringsapporten ut. Föraren skall markera sitt startnummer på apporten och stoppar undan densamma till själva momentet vittringsprov börjar, hunden får inte nosa eller vidröra föremålet innan den kommenderas till att apportera. Tävlingsledare lägger sedan med tång eller dylikt ut förarens apport + fem stycken lika som är orörda, c:a 10 m från ekipaget då föraren fått order om att göra helt om. Tävlingsledaren beordrar föraren helt om och vittringsapportering skall ske. Apporterna kan utläggas antingen i en ring på 1 m eller på en horisontell linje av 2 m. Hunden får högst leta i 1 min.

Fjärrdirigeringen 10 m och 6 positioner. (sitt, ligg, stå x 2) ordningsföljden bestäms av tävlingsledaren. Hunden får högst förflytta sig fram 2 ggr sin längd för betyg, och minst göra 4 av positionerna. Tävlingsledaren skall ändra på positionerna var 3:e sek. Markeringen av linjen skall vara bakom hunden.

Elitklass

Sittande i grupp, lugnt och sansat

Sittande i grupp 2 min och förarna är utom synhåll för hundarna. Till hund som ställer eller lägger sig när tävlingsledaren beordrat avhämtning av hundarna kan betyg 5 utdelas.

Platsläggande är 4 min med störning och förarna är utom synhåll för hundarna. Hundarna nedlägges och uppsättes en och en. En person går slalom mellan hundarna under platsens gång. När föraren återgår till sin hund skall denne passera förbi sin hund och ställa upp c:a 3 m bakom, varefter föraren beordras fram till hunden för att kommendera den till utgångsställning. Till hund som ställer eller lägger sig när tävlingsledaren beordrat avhämtning av hundarna kan betyg 5 utdelas, förutsatt att föraren kommit in i ringen.

Fria följet skall prövas i normal, långsam och språngmarsch tillsammans med vändningar till höger och vänster samt helomvändningar och halter. Hunden skall prövas i stegförflyttningar 2 till 3 steg och vändningar på stället. Föraren skall under hela momentet röra på armarna på ett naturligt sätt.

Stå, sitt och ligg under marsch momentet utförs i vänstervarv i en fyrkant på 8 x 8 m. Tävlingsledaren kommenderar föraren vid mitten av varje sida som då beordrar sin hund i position stå, fortsätter sedan utan hund och går runt hela rutan och hämtar upp hunden för att sedan sätta den på nästa sida o s v. Efter sista avhämtandet går man till nästa sida där tävlingsledaren kommenderar halt i mitten av sidan.

Inkallning med ställande och läggande är lika som klass III fast positionerna måste göras för högsta betyg på 1 gång av hundens längd.

Sändande med dirigering, platsläggande och inkallning hunden skickas till en kon 10 m från startpunkten och efter att hunden stått stilla i c:a 3 sek skickas den vidare till rutan som är 3x3 m och c:a 25 m från startpunkten. Hunden skall i sin helhet vara invid konen och i rutan (med undantag av svansen). Konan skall vara markerad på en radie av 2 m. Föraren skall på order förflytta sig mot rutan och c:a 2 m från denne, vinkla antingen åt vänster eller höger, helt enligt tävlingsledarens kommendering, efter c:a 10 m vinklar föraren igen, och sedan en vinkel upp mot utgångspunkten. Under denna sträcka, c:a 10 m efter sista vinklingen kallar man in hunden och går fritt följ till tävlingsledaren kommenderar halt .

Stilstudie av SM-mästarinnan 2005, Kelliegårdens Ammie vid kon.

Apportering med dirigering 3 apportbockar varav man lottar om höger respektive vänsterapport att apportera, mitten skall aldrig apporteras. Tävlingsledaren lägger alltid ut den apport som skall apporteras först och de andra 2 därefter. Apporterna läggs ut c:a 20 m från ekipaget med 5 meters mellanrum. En kon på c:a 10 m avstånd finns mellan ekipaget och apporterna. Konan är även här markerad. Hunden skickas först till konan, efter c:a 3 sek skickas den till apporten som lottats, därefter in till sin förare.

Apportering av metallföremål och hopp över hinder ekipaget skall ställa upp 3 m från hindret. Föraren kastar en metallapport över hindret som hunden efter kommando får hämta och skall hoppa tillbaka utan kommando och avlämna densamma till föraren efter att denne har kommenderat hunden att avlämna apporten. Kommandot apport får ges senast när hunden påbörjar sitt hopp.

Vittringsprov och apportering alla apporterna skall vara vidrörda, utom förarens. Lyfter hunden fel föremål underkänns den i momentet. Föraren får hålla 5 sek i apporten. Apporterna kan utläggas antingen i en ring på 1 m eller på en horisontell linje av 2 m. Läggs apporterna på linje för den tävlandes apport inte läggas ytterst. Placering av apporterna för de olika ekipagen kan varieras. Hunden får leta i högst ½ minut.

Fjärrdirigering 15 m och 6 positioner. Hunden får högst förflytta sig 1 längd och skall ändra ställning minst 5 ggr. Positionsändringarna görs var 3:e sekund. En gräns markeras genom en tänkt linje bakom eller framför hunden.

Att tänka på

Alla moment skall utföras på tävlingsledarens kommando. Man börjar ett moment vid kommendering av tävlingsledaren och när denne säger ”momentet slut”, slutar även bedömningen av detta moment.

Viktigt att ta reda på var ”lydnadsringen” börjar. Man får ju inte träna på uppställd plan och då är det viktigt att veta var planen börjar och slutar. I elitklass gäller det även gränsdragning för momentet platsläggande.

Vid förflyttningen mellan de olika momenten, skall hunden följa förarens sida.

Handtecken i stället för muntligt kommando får ges utan avdrag om man i förväg anmäler detta till domaren och de får endast användas i de moment där det anges.

Hinderhöjden är hundens mankhöjd avrundat till närmaste 5 cm i klass I, II och III, och i eliten till närmaste 10 cm, föraren får beordra upp hindret till högst 1 m.

Under momentet Stå, sitt och ligg under marsch i elitklass skall hörnorna inte ”rundas”, utan en 90 graders vinkel skall göras.

I eliten blir hunden om den uträttar ”naturbehov” på planen, diskvalificerad. I övriga klasser underkänns momentet ”helhetsintryck”. (Helhetsintryck finns inte i klass III)

Gult kort (varning) respektive Rött kort (diskvalificerad) kan utdelas i elitklass.

I Lydnad är det en otrolig precision som oftast avgör de allra högsta poängen.
Det är i denna gren man finner ”finliret” på lydnadsplanen.

Priser

Förstapris
Klass I och II hund som uppnått minst 160 p
Klass III 255 p
Elitklass 256 p

Andrapris
Klass I och II hund som uppnått minst 140 p men ej 160 p
Klass III 224 p men ej 255 p
Elitklass 224 p men ej 256 p

Tredjepris
Klass I och II hund som uppnått minst 100 p men ej 140 p
Klass III 192 p men ej 224 p
Elitklass 192 p men ej 224 p

Har man ej uppnått 100 p i klass I och II eller 192 p i klass III och elit så får man ett 0-pris.

LP och Svenskt Lydnads CHampionat (SLCH)
Man kan i varje klass ansöka om LP (diplom) hos SKK. Då skall man ha tre stycken förstapris i den klass man söker LP. För Lydnadschampionat krävs tre förstapriser i elit och även andra meriter som måste uppnås för de olika raserna. Dessa kan man finna i SKK´s tävlingsbestämmelser.

SM
För att ansöka om att få vara med på SM så måste man minst ha tre förstapriser i elitklass. Där räknas de tre bästa resultaten ifrån förra utgången av ansökan till SM. De 60 hundarna som har högsta medelpoäng av de tre tävlingarna tas ut, sedan tar man också ut s k reserver om det blir återbud bland de ordinarie

Lycka till med Lydnaden!

4 vägar till en bra kontakt med din hund

Att köpa en blandrashund.

Om du funderar på att köpa hund så finns det många olika typer av hundar att välja mellan. Förutom att det finns ca 300 renrasiga hundar finns det också alla blandrashunder. Den som är bra på statistik kan beräkna antalet möjliga kombinationer. Vi kan bara konstatera att det blir ett stort antal möjliga kombinationer! Valet av hund är inte alltid så lätt!

Att köpa en renrasig hund innebär att du köper en hund som du kan se härstamning på och som sannolikt har föräldrar som är kontrollerade utifrån den rasstandard som finns i Svenska Kennelklubben. Detta ger en viss trygghet - du vet mer om den hund du köper. (Det kan kännas säkert, men är dock ingen garanti för att du får en helt frisk hund. En del av de renrasiga hundarna dras med ärftliga fel.) 

Dessutom förekommer det också att vissa rasföreträdare lovordar sin egen ras enormt mycket, vilket gör det svår för dig som valpköpare att se vilken ras som egentligen är bäst för dig. 

När du köper en blandras gäller det att själv ha koll på läget. Du har inte rasklubb eller kennelklubb att luta dig mot. Du måste vara försiktig och använda ditt sunda förnuft. Här kommer lite grundläggande tips.

Försök få träffa mamman och pappan till valpen. Verkar de friska och trevliga i temperamentet?

Titta noga: ser valpen frisk och pigg ut? Köp aldrig en valp för att du tycker synd om den.

Kräv att valpen är veterinärbesiktigad, vaccinerad, avmaskad och ID-märkt.

Gör ALLTID upp ett köpeavtal som tydligt visar vem säljare och köpare är.

Köp aldrig en valp från en säljare i bil. Åk hem till valpsäljaren så att du vet varifrån valpen kommer - då undviker du de mest oseriösa säljarna. Du ser också var valpen tillbringat sina första veckor i livet. Men det är också viktigt att veta var säljaren finns om du vill kontakta honom/henne i efterhand om du skulle ha några frågor.

Köp aldrig en hund av en ingivelse. Fundera ordentligt innan du bestämmer dig för att skaffa hund. Du binder upp dig för 10-15 år framöver.

Köp aldrig en hund som är yngre än 8 veckor. Valpen behöver sin mammas trygghet och får inte ryckas upp ur sin trygga miljö för tidigt. Den riskerar då bli otrygg och kanske också sjuk.


Vill du gå mer grundligt tillväga kommer här lite ytterligare tips:
Här kommer några frågor man kan ställa till uppfödaren för att öka säkerheten och för att kolla hur seriös säljaren verkar vara:

Är mamman och pappan släkt? Inavel är aldrig lyckat. Ställ alltid frågan! 

Är det en tjuvparning eller var det planerat? Om man tagit valpar med samma föräldrar tidigare be om telefonnummer till någon ägare till dessa tidigare valpar. Ring och fråga om hundarna och om uppfödaren. Fråga t.ex. har hunden varit helt frisk? Hur är hunden i temperamentet? Lugn, glad, livlig, vek, vass, eller….? Passar hunden med barn? 

Vad ingår i priset? Är hunden vaccinerad, avmaskad, ID-märkt och veterinärbesiktigad (intyg max 7 dagar gammalt) vid leverans? Om inte - fundera på om du ska köpa just denna hund. 

Vad händer om hunden blir sjuk eller fel upptäcks på hunden – köper uppfödaren tillbaka den då? 

Vilket temperament har mamman? Är hon frisk – eller har hon haft några besvär av något slag? 

Vilket temperament har pappan? Är han frisk – eller har han haft några besvär av något slag? 

Är det ok att kontakta uppfödaren efter köpet om man behöver råd eller vill fråga? 
Som alltid när man avlar på hundar är det viktigt att det inte blir frågan om inavel. Det handlar också om att välja en bra tik och en bra hanhund när man skall avla - de ska vara friska och bra i temperamentet. 

Vi fick frågan av en läsare vilka kombinationer av små hundar som är bäst att blanda. Detta är inte lätt att svara på, men vi är av uppfattningen att det kanske är så viktigt vilka raser utan snarare vilka individer man tar valpar på.

Prova att ställa följande frågor till er själva innan ni köper:
Känner ni förtroende för säljaren? Verkar han/hon trovärdig och seriös?
Verkar säljaren sköta om sin/sina egna hundar väl?
Verkar hundarna tycka om säljaren?
Verkar säljaren vara intresserad av att hunden ska få det bra hos er?
Försöker säljaren snabba på affären? (Fundera på om han/hon är seriös..)
När ni träffar tiken/mamman: tycker vi om denna typ av hund? Skulle denna hund passa i vår familj?

Om ni planerar att köpa en blandrashund är det viktigt att ni försöker köpa av en seriös säljare, någon ni känner förtroende för och som ni kan ringa om ni har frågor. Detta är särskilt viktigt om det är er första hund. 

Förtroende handlar lite om er egen magkänsla - genom att ställa er frågorna ovan kommer ni lite närmare sanningen. Det är annars lätt att man faller för en liten valp och glömmer bort att tänka logiskt. Det kan hända vem som helst! Särskilt om man har med sig sina barn. 

Tips: Undvik att ta med barnen! Hälsa på uppfödaren själv första gången. Barn faller alltid för valpar - oavsett om de är friska eller sjuka - eller om uppfödaren är trevlig eller otrevlig.

Om ni inte haft hund tidigare kan det vara bra att ta med någon som ni känner (en seriös hundägare) som själv har köpt hund och som kanske har mer erfarenhet än ni.

Önskvärt är naturligtvis att uppfödaren är en människa som tycker om hundar, som har en trevlig tik som hon låtit para med en trevlig hanhund för att få valpar, som behandlat valparna väl under deras första veckor i livet. Om uppfödaren är mån om att hunden ska få det bra hos er är det troligen en seriös uppfödare. Om uppfödaren har ID-märkt, vaccinerat, avmaskat och veterinärbesiktigat hunden har ni ytterligare ett tecken på att hon/han hanterar sina hundar seriöst.

Försök få träffa valpens båda föräldrar om det är möjligt. Då har ni chansen att känna efter om det är en sådan typ av hund ni vill ha. Valpens föräldrar säger en hel del om vilken typ av hund ni får.

Tänk också på att ni bör få veta vilka raser som finns i den lilla hunden. Läs om dessa raser, kolla upp vilket temperament dessa raser har innan ni bestämmer er. Om ni vill ha en ren sällskapshund kan det t.ex. vara negativt om ni väljer en blandras med inslag av för mycket jakt. Försök hitta en blandning av raser som stämmer överens med vad ni ska ha er hund till och efter hur er familj ser ut (ålder på barn). Ni kan läsa om olika små hundraser på http://www.litenhund.se/hundraser.html

Kaninen sköter själv om sin päls väldigt bra själv. Kaninen reglerar själv sin päls efter den temperatur kaninen lever i, och det är därför vanligt att utomhuskaninernas päls är mycket tjockare än innekaninernas.

De två hårtyper som kaniner har kallas för Ullhår och täckhår.
Ullhåret är det som främst sitter bakom öronen och i nacken. De övriga håret är täckhåret som är lite tjockare. Är din kanin långhårig är det bra om du borstar den med jämna mellanrum eftersom den då inte fäller så mycket.

Alla kaniner fäller i perioder och då brukar det pågå under ca 3månader
Du kan även bada din kanin om du så skulle vilja. Detta behövs inte då kaninen sköter om sin päls bra själv. Din kanin kommer förmodligen inte att tycka om att bli badad, och se upp så att den inte råkar få vatten i öronen, eftersom den då kan bli svårt sjuk! Skulle kaninen få t.ex. diarré kan det vara bra att torka djuret i rumpan med en fuktig trasa eller handduk.

Kaninens klor och tänder

Något som är väldigt viktigt för kaninens hälsa är att man klipper deras klor med jämna mellanrum och att man ser till så att deras tänder inte blivit för långa. Det finns klotång att köpa i de flesta djuraffärer för dig som vill klippa klorna på din kanin hemma. Om du inte själv vill klippa ditt husdjurs klor så brukar det gå att göra i djuraffärer för ungefär en 100-lapp. Väljer du att klippa klorna hemma så se upp så att du inte klipper i kaninens pulpa eftersom det kan göra ont på kaninen. Om du skulle råka klippa i pulpan kan du lägga på lite vaselin för att stoppa blödningen. Kaninens tänder slipas i vanliga fall ned naturligt. Gör dem inte det beror detta troligtvis på en defekt eller en medfödd defekt. Om din kanins tänder inte slipas ned naturligt kan du vända dig till en veterinär eller till din uppfödare som brukar kunna slipa ned kaninens tänder. En kaninuppfödare har ofta garanti mot ärftliga bettfel, och du brukar kunna byta kanin om du märker att kaninens tänder inte är som dem ska.

Kaninsjukdomar

Kaniner kan få många sjukdomar. Magsjukdomar, snuva, tandproblem, ögonproblem och ohyror i päls är exempel på sjukdomar som kan drabba kaninen. Magsjukdomar beror oftast på foderbyten, felaktig kost, förstoppning, trumsjuka eller Tarm-coccidos. Coccider är djur som lever i kaninens tarmar, och denna ohyra och drabbar oftast unga kaniner. Trumsjuka är när kaninen har smärtor i magen och andas svårt.

Blir din kanin förkyld eller får snuva beror det oftast på dammigt hö eller starka kemikalier i hemmet. Har kaninen svårt för att äta kan det bero på att dess tänder är för långa, felaktig kost, tandskador, ärftligt bettfel eller liknande. Rinner din kanins ögon kan det bero på en ögoninfektion. Du kan köpa medicin för de flesta sjukdomar på apoteket, och om medicinen inte hjälper bör du kontakta en veterinär.

För att kontrollera så din kanin inte är sjuk kan du kolla så kaninens nos är torr, att ögonen inte rinner, att den rör sig ordentligt och att öronen och rumpan är ren. Kolla även så att kaninen är fri från sår och skorpor. Om din kanin som blivit sjuk bor tillsammans med andra kaniner, bör du placera den sjuka kaninen i en annan bur isolerat tills den blivit frisk.

Kanin - Avel och uppfödning

Alla kaniner måste ha tillgång till friskt vatten. Detta ger du dem läggast genom att fästa en speciell flaska vid buren så att dem själva enkelt kan dricka ur den (detta vatten bör bytas varje dag!). Vattnet kan även serveras ur en vanlig skål.

Har du kaninen utomhus bör du ej ha en vattenflaska till kaninen under vintern eftersom flaskan då kan frysa. Under vintern kan du istället ha vattnet till kaninen i en skål, eftersom när vattnet i skålen fryser så kan kaninen gnaga eller slicka på vattnet, vilket den ofta också gör!

Kaninens basföda Kaninens basföda kan bestå utav tillexempel hö som du ger dem ungefär två gånger om dagen. Du kan också ge dem några grenar eller lite knäckebröd som dem kan tugga på. Pellets bör också ges till kaninen för att den ska få i sig tillräckligt med vitaminer, mineraler, protein och fett. Detta bör dock ges i begränsade mängder. En dvärgkanin (dvärghare, hermelin, dvärgvädur) klarar sig med en bra sorts pellets på ¼-½ dl pellets om dagen (som man då ger kvällstid).

Fakta om bra pellets för kaninen
Pellets ska innehålla 10,3MJ energi och 80 % SRP (Smältbart råprotein) för att vara ett bra pellets. Det står inte alltid på förpackningen, men då kan man fråga personal i butik. Pellets för häst och ko kan i många fall lämpa sig för även kanin. Kaninfoder som t.ex. rabbfor innehåller för mycket energi, protein och fett. Man kan blanda ut det med ett foder som innehåller mindre energi. Köper man sin kanin från en uppfödare, vilket såklart rekommenderas, dels då personal på djuraffärer sällan är lika bra experter på ett specifikt djur, och dels för att man då verkligen vet vart kaninen kommer ifrån (djur i djuraffärer kan ofta komma från andra länder!) så kan man prata med sin uppfödare om vilket foder kaninen är van vid och vad man ska ge. Många uppfödare säljer sedan också foder till sina kaninköpare. Foderblandningar i djuraffären ser roliga ut men innehåller oftast mest bara socker och tillsatser och är ett rent slöseri med pengar, som att mata sitt djur med godis varje dag. Fetman kommer som ett brev på posten.

Många ger sin kanin för mycket grönsaker.
Grönsaker är bra för kaninen, men i för stora mängder kan dem bli dåliga i magen (diare är vanligaste dödsorsaken för kaniner). Ge därför inte grönsaker till kaninen för ofta! Även växter såsom maskrosblad och liknande kan ge samma effekt som vanliga grönsaker.

Ge aldrig blöt mat eller iskallt vatten till ditt husdjur.
Detta kan göra att kaninen blir dålig! Saltsten/mineralsten är väldigt bra för deras tänder! Märker du att din kanin börjar bli tjock vilket är väldigt vanligt bland innekaniner, får du dock minska mängden mat tills den gått ner till normalstorlek igen.

Motion och tamhet för kaninen

Kaninen kan må väldigt bra att få rikligt med motion då den kan bli slö om man inte håller igång den. Ungefär 4-5 gånger i veckan under någon timme brukar vara mycket bra att vara ute för kaninerna!

Om du låter kaninen rasta sig genom att springa fritt inomhus så måste du tänka på att kaniner gärna gnager och tuggar på saker. Därför är det bra att när du har din kanin ute i hemmet bör du försök dölja sladdar och liknande om du vill att dina apparater ska fungera efter kaninen varit ute. Det finns plaströr som man kan köpa och ha runt sladdarna om man inte vill tejpa dem. Kaninen når väldigt högt om den står på sina bakben så placera ömtåliga saker högt upp dit den inte kan nå. Om kaninen sprungit mycket utomhus rekommenderar vi att du avmaskar din kanin emellanåt med medel som finns att köpa på ett vanligt apotek. Medel som tillexempel Axilur ska ges i 5 dagar (inte i 3 som det står på förpackningen). Behandlingen ska upprepas i 3 veckor för att man ska vara säker på att såväl mask som ägg har dött. Det finns ingen risk för överdosering! En del väljer att bygga en kaninhage i hemmet eller i trädgården. Detta är en bra ide, och för att kaninen inte ska smita ur hagen kan du använda dig utav kompostgaller. Det är enkelt att flytta runt och tar inte stor plats. Är du inte hemma under dagen kan du göra en liten hage av kompostgaller där kaninen kan springa ut och in från buren.

Kom ihåg att kaninens mat och vatten måste finnas i buren så den inte vänjer sig vid annat. Det kommer att ta ett tag innan kaninen lär sig gå på halt- och plastgolv. För att motverka så kaninen inte halkar runt innan den vant sig kan det vara bra att lägga någon slags filt eller liknande på golvet som den kan gå på.

Din kanin måste känna sig trygg!
Innan den blivit tam kan man ha den i knäet och gosa mer med den så den känner sig trygg med dig som ägare. De första dagarna behöver det vara lugnt i hemmet så kaninen inte blir rädd innan den hinner blir tam. Kaninens öron är känsliga så dra eller bär aldrig i dem.

Du kan träna din kanin till att bli rumsren genom att placera den i en toalettlåda med jämna mellanrum, så som man gör med tillexempel katter. Enklast är då att lägga i lite av kaninens avföring och kiss från buren då den förstår vad lådan är tillför snabbare. Du kan använda kutterspån som underlag i toalettlådan. Det har snabb uppsugningsförmåga. Skulle kaninen kissa på andra ställen än i lådan får man försöka placera lådan på en annan plats där kaninen har lättare för att hitta den. Rengör ordentligt, gärna med ättiksvatten på ställena där kaninen kissat utanför lådan. Kissar den på samma ställe igen kan du prova med att sätta dit ett stort föremål t.ex. blomma. Denna toalettlåda bör tömmas varje dag om man vill att kaninen ska fortsätta kissa i lådan och inte på andra ställen. Placera gärna lådan i ett hörn för det gillar kaniner bäst. Man kan även lära kaninen att gå i sele och bor man då i lägenhet kan man ta med den ut på kortare promenader på någon gräsmatta.

Eftersom kaninen är ett kolonidjur och inte ett flockdjur så är det inte rekommenderat att ha två kaniner i samma bur. Dock går det ibland att låta två kaniner dela bur, och då brukar två kaninhonor som växt upp tillsammans (kullsystrar) eller en hona och en kastrerad hane (som kastrerats ung!) vara de bästa kombinationerna.

Om du köper två hannar är risken mycket stor att dem kommer att börja bråka ganska så fort. De kommer att försöka att kastrera varandra, för att sedan döda den andre! Eftersom kaniner i det vilda har sitt eget revir i kolonin så behöver den heller inte sällskap i sitt revir i hemmet (buren). En husse eller matte täcker av kaninens behov av grannar. Du kan även ha flera kaniner i olika burar ganska nära varandra, eftersom de då känner att dem inte är helt ensamma. Om du bestämmer dig för att du vill ha två kaniner, så rekommenderar vi att du skaffar dem samtidigt. Detta är på grund utav att djuren har lättare för att acceptera varandra om dem kommer till sitt nya hem samtidigt. Släpper man ihop en hona med en ny rumskamrat ska det ske på kamratens revir (t.ex. en kastrerad hane) eller på neutral mark. Honor är väldigt måna om att skydda sitt revir mot andra kaniner.

Tamkaniner kan leva i bur både inomhus och utomhus. Dock kommer det att bli lite skillnad på skötsel av djuret och på hur djuret reagerar beroende på om du väljer att ha kaninen inomhus eller utomhus. Nedan finner du lite information om respektive val.

Fördelar med att ha din kanin inomhus är att den snabbare blir tam och social med dig och din familj. Du kommer snabbt att märka hur roligt det är att ha kaninen fri ute i lägenheten och hur mycket kul man kan ha tillsammans med djuret. Placerar du kaninens bur där ni i familjen ofta håller till, kommer den umgås med er hela tiden. Tänk dock på att buren inte ska stå i direkt solljus eller i drag. En annan fördel med att ha din kanin inomhus är att du slipper gå ut i kylan på vintern då du måste pyssla om kaninen.

Fördelar med att ha kaninen utomhus är att du ofta kanske kan ha en lite större bur eller gård där kaninen kan springa omkring lite mer fritt. Om någon i familjen plötsligt visar sig vara allergisk mot pälsdjur så är detta det bästa alternativet. Om du väljer att ha en utomhuskanin är det ofta bättre att skaffa två djur. Då kan dem hålla varandra sällskap, och under vintern kan dem hjälpas åt att hålla värmen tillsammans. Tänk på att sätta ut djuret/djuren under sommaren då det är varmt i luften. Detta gör att kaninen eller kaninerna kommer att vänja sig vid kylan då det sakta men säkert blir kallare i luften. Det är viktigt att du inte glömmer bort kaninen bara för att den bor utomhus, och att den månad efter månad får sitta i buren utan att komma ut och motionera.

Våra svenska raser utav tama kaniner härstammar ifrån de vilda europeiska kaninerna. De kallas ofta för vildkaniner, eller helt enkelt bara för kaniner. Vildkaninen är en art utav hare, och därför kan vi också konstatera att våra svenska tam kaniner är ganska starkt besläktade med haren. Medellivslängden för en tamkanin är ungefär 7-9 år, men det finns dem som faktiskt blir så gamla som upp till 15 år.

Tamkaninen är ett utmärkt sällskapsdjur.
Eftersom djuret precis som vi människor ofta är aktiva under dagen (mest under morgon och kväll) och sover under natten så finns det mycket tid till att kela med djuret. Dock kan det vara bra att lägga lite mat till kaninen på kvällen, eftersom det är då den är naturligt hungrig. De flesta kaniner brukar även vara mycket tama och snälla, så därför passar djuret bra som husdjur för hela familjen oavsett åldrar. De två vanligaste kaninraserna för sällskap är dvärgkanin och hermelinkanin. Dessa raser är framavlade för att passa som sällskapsdjur. På senare tid har det även börjat komma sporter för kaninen och dess ägare.  Kaninhoppningar och olika utställningar är exempel på detta.

Kaninens utseende liknar haren i många avseenden.
Ett kännetecken för djuret kanin är deras långa och stora öron. På kaninrasen hermelin bör dock inte öronen vara över 10 cm långa, medan öronen på andra raser kan vara betydligt längre än så.

.

En kanin är ett väldigt bra sällskapsdjur för hela familjen! Samtidigt som kaniner ofta är väldigt tama och keliga så är kaninerna också väldigt enkla och lätthanterliga att ha som husdjur. Det är kanske också detta som förmodligen gör att så många familjer runt om i Sverige väljer att skaffa en kanin istället för en katt eller en hund.

Innan man skaffar en kanin.

Innan man skaffar sin kanin finns det dock väldigt många saker man som blivande kaninägare bör tänka igenom väldigt noga. Kommer jag ha tid att sköta om min kanin med den omsorg som djuret faktiskt kräver? Tror jag att jag kommer att klara av att hålla rent i kaninens kaninbur flera gånger i veckan, och kommer jag att tycka att det är lika roligt att sköta om min kanin efter 3 år som jag kommer tycka att det är de första veckorna?

 

Detta är bara några av många andra frågor man bör ställa sig innan man skaffar sin kanin. Här på kaninfakta.se kommer du att hitta mängder av fakta och intressant information om husdjuret kanin. Här får du bland annat tips och idéer om hur man sköter om sin kanin på bästa sätt, hur man kan träna sin kanin till att bli tam och vilken sorts foder man ska ge sin kanin för att den ska få tillräckligt med innehållsrik näring.

För dig som redan är stolt ägare av en kanin

Här på vår hemsida hittar du även information för dig som redan har en kanin. Du kanske undrar vart man ska vända sig om man vill börja träna kaninhoppning med sin kanin, eller hur stor bur kaninen behöver för att den ska kunna trivas på bästa möjliga sätt? Vi försöker som sagt svara på alla dina frågor som berör husdjuret kanin. Är det något som du som besökare undrar över eller om det är något som du tycker är oklart, så är du varmt välkommen att kontakta oss med frågor!

Senast publicerade artikel om Kaniner:

Untitled from Linnea on Vimeo.

Från början kommer våran tamkanin från dem vilda knainerna i västra Auropa och norra Afrika. Deras klor använd för att kräva hålor och kaniner är aktiva vid skymning och på nätter. Vilda kaniner är inte agressiva utan flyr häldre, men våra tamkaniner i har idag kan visa agreation vid stressade situationer. Kaniner är mycket inteligenta, lättlärda och mycket tyssta husdjur. Man kan lätt lära dem att bli rumsrena. Medellivslängden på en kanin är 7-9år men rekordet är hela 15år.

Uppfödning: Kaniner bli könsmogna vid 3-10månaders ålder. De är dräktiga i ca 4veckor då de sedan föder en kull på mellan 4-10ungar. Vid ca 6veckors ålder kan man börja vänja av ungarna från mamman men bör dock inte skiljas ifrån mamman helt förrens vid 8månaders ålder. Att föda upp moderlösa kaninungar går oftast inte så det bästa i sådna fall är ifall att man kan fösöka placera ungarna hos en annan kaninmamma. Annars så kan man föröska föda upp med kattmjölksersättning. Både han och honkaniner rekomenderas att kastreras och steliriseras utav vätrinärenrna. Den främsta orsakerna är för att det gör så att honkaniner inte kan få livmordercanser (vanligaste dödsorsaken hos honkaniner) och så markerar hankaninerna inte lika mycker revis och så kan man ha dem tillsammans med andra honkaniner.

Vaccination: Rekomenderas att vaccenera kaninner mot Myxomatos RVHD, båda kallas felaktigt för "kaninpest". man behöver bara vaccinera sin kanin om man bor på Gotland, Skåne och längst västkusten upp mot Göteborg.

Utfodring: Det kaniner alltid ska ha i sin bur och kan överleva på endast det är HÖ och självklart VATTEN. Under sommarhalvåret kan kaninen ha fri tillgång till fäskt gräs istället vilket den är ingentligen gjort för. Var bara noga med att vänja den försiktigt med färskt gräs eftersom om att dem har så känsliga magar. Endast vatten och stråfoder (gräs och hö) klarar sig en kanin mycket bra på och är en nyttig och bra mat för deras magar. Pellets ska man akta sig för och ge ytterst lite, till dvärgraser räcker det med endast ca 1-2msk pellets om dan och större raser kan få lite mera. Gnagarblandrningar ska man akta sig för att ge sin kanin eftersom att dem är onyttiga. Dem ska ha max 1msk i VECKAN med gnagarblandning. Perfekt som godis. Saker som även är bra och nyttiga för en kanin är olika grönsaker. Dem behöver även bladgrönt varje dag eftersom dem inte kan äta gräs året om. Grönsaker som Du kan variera mellan är t ex morotsblast, betblast, maskrosblad och maskrosblommor, kål, persilja, klöver, broccoli (inklusive blad), grön paprika, ärtbaljor (den flata ätbara sorten), brysselkål, basilika, hallonblad, rädisor, spenat. På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng. Försök att ge minst 3 olika slags grönsaker dagligen. Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar.

Saltstenar, mineraler och salta mellamål samt olika choklader är saker kaniner INTE behöver och framförallt inte ska ha.

Miljö: Kaniner bör ha en bur med täckt golv för att förhindra sår på haserna. man kan tex täcka över golvet med handukar och om kaninen tuggar på det så kan man ha fleece. Man kan även ha tidningspapper i botten, men det färgar av sig och är inte så bra ifall att kaninen får i seig det. För en liten kanin så måste buren vara minst 50x100m och för stora kaniner 70x100m. Buren ska vara så att man först har tex. handduk fleece eller ett tjockt lager med tidningspappaer i botten sedan ska man ha ett tjockt lager med halm eller hö ovanpå. Spån är inte så bra eftersom att det dammar mycket. Man kan även ha en liten låda som man lär kaninen bajsa och kissa i. I den kan man ha olika sortes kattströer eller spån. Tänk på att en kaninbur behövs städas varje dag eftersom dem får sjukdomsproblem när det är skitigt som tex rinnade ögon. Är det så inte så många som har så länge men att man har sin kanin löst hemma så måste man begränsa området så att den inte kan skada sig eller bita sönder några sladar som oftast leder till döden. kaniner trivst bäst på lite kyligare ställen med torr luft. Dem trivs som bäst när det är kring 16grader. Man skall skydda dem mot drag och är det utekaniner så måste man se till att skydda dem mot sol och kallt väder. Vid kyla är det bar att isolera buren med frigolit och använda mycket halm. Går temperaturen över 26grader på sommaren så MÅSTE man kyla ner i buren. Ett bra tipps är att lägga in ett antal med pet-flaskor med is i. Kyler bra. Om kaninen bor ute på vintern så måste man byta vatten varje dag eftersom det fryser och då kommer kaninen att torka ut.

Hantering: Det viktigaste att tänka på när man bär en kanin är att man måste hålla under rumpan som töd. Annars så är det jättelätt att man bryter ryggen av den vilket oftast slutar med döden. man ska även tänka på att aldrig bära den under magen vilket är ett mycket känsligt område. Man skall heller aldrig bära i öron eller nackskin. Bästa sättet att bära är att ha en hand mellan frambenen på kaninen och den andra handen under rumpan på den. Det låter lite knepigt men det är bara att träna. Kaniner behöver även minst 1h motion per dag för att må bra.

En annan grej som är bra att träna på med sin kanin är att den skall ligga på rygg. Det underlättar när man klipper klonrna och undersökning vid magen. Kaniner lär sig fort att slapna av när de ligger på rygg.

Sjukdom:

Honor

Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.

Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.

Hanar

Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.

Övervuxna tänder

Förvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet” - pga att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem – men framför allt av att kaniner allt oftare felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna.

Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat. Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt; ökad salivering, och att kaninen är blöt under hakan och på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta. Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl.

Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.

Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandklippning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.

En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med Din veterinär.

Mer information om tandproblem finns på separat informationsblad. Kom ihåg att det man som djurägare kan göra, är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!

Nedsatt aptit

Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.

Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.

Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.

Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.

Pasteurellos

En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.

Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som

Från början kommer våran tamkanin från dem vilda knainerna i västra Auropa och norra Afrika. Deras klor använd för att kräva hålor och kaniner är aktiva vid skymning och på nätter. Vilda kaniner är inte agressiva utan flyr häldre, men våra tamkaniner i har idag kan visa agreation vid stressade situationer. Kaniner är mycket inteligenta, lättlärda och mycket tyssta husdjur. Man kan lätt lära dem att bli rumsrena. Medellivslängden på en kanin är 7-9år men rekordet är hela 15år.

Uppfödning: Kaniner bli könsmogna vid 3-10månaders ålder. De är dräktiga i ca 4veckor då de sedan föder en kull på mellan 4-10ungar. Vid ca 6veckors ålder kan man börja vänja av ungarna från mamman men bör dock inte skiljas ifrån mamman helt förrens vid 8månaders ålder. Att föda upp moderlösa kaninungar går oftast inte så det bästa i sådna fall är ifall att man kan fösöka placera ungarna hos en annan kaninmamma. Annars så kan man föröska föda upp med kattmjölksersättning. Både han och honkaniner rekomenderas att kastreras och steliriseras utav vätrinärenrna. Den främsta orsakerna är för att det gör så att honkaniner inte kan få livmordercanser (vanligaste dödsorsaken hos honkaniner) och så markerar hankaninerna inte lika mycker revis och så kan man ha dem tillsammans med andra honkaniner.

Vaccination: Rekomenderas att vaccenera kaninner mot Myxomatos RVHD, båda kallas felaktigt för "kaninpest". man behöver bara vaccinera sin kanin om man bor på Gotland, Skåne och längst västkusten upp mot Göteborg.

Utfodring: Det kaniner alltid ska ha i sin bur och kan överleva på endast det är HÖ och självklart VATTEN. Under sommarhalvåret kan kaninen ha fri tillgång till fäskt gräs istället vilket den är ingentligen gjort för. Var bara noga med att vänja den försiktigt med färskt gräs eftersom om att dem har så känsliga magar. Endast vatten och stråfoder (gräs och hö) klarar sig en kanin mycket bra på och är en nyttig och bra mat för deras magar. Pellets ska man akta sig för och ge ytterst lite, till dvärgraser räcker det med endast ca 1-2msk pellets om dan och större raser kan få lite mera. Gnagarblandrningar ska man akta sig för att ge sin kanin eftersom att dem är onyttiga. Dem ska ha max 1msk i VECKAN med gnagarblandning. Perfekt som godis. Saker som även är bra och nyttiga för en kanin är olika grönsaker. Dem behöver även bladgrönt varje dag eftersom dem inte kan äta gräs året om. Grönsaker som Du kan variera mellan är t ex morotsblast, betblast, maskrosblad och maskrosblommor, kål, persilja, klöver, broccoli (inklusive blad), grön paprika, ärtbaljor (den flata ätbara sorten), brysselkål, basilika, hallonblad, rädisor, spenat. På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng. Försök att ge minst 3 olika slags grönsaker dagligen. Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar.

Saltstenar, mineraler och salta mellamål samt olika choklader är saker kaniner INTE behöver och framförallt inte ska ha.

Miljö: Kaniner bör ha en bur med täckt golv för att förhindra sår på haserna. man kan tex täcka över golvet med handukar och om kaninen tuggar på det så kan man ha fleece. Man kan även ha tidningspapper i botten, men det färgar av sig och är inte så bra ifall att kaninen får i seig det. För en liten kanin så måste buren vara minst 50x100m och för stora kaniner 70x100m. Buren ska vara så att man först har tex. handduk fleece eller ett tjockt lager med tidningspappaer i botten sedan ska man ha ett tjockt lager med halm eller hö ovanpå. Spån är inte så bra eftersom att det dammar mycket. Man kan även ha en liten låda som man lär kaninen bajsa och kissa i. I den kan man ha olika sortes kattströer eller spån. Tänk på att en kaninbur behövs städas varje dag eftersom dem får sjukdomsproblem när det är skitigt som tex rinnade ögon. Är det så inte så många som har så länge men att man har sin kanin löst hemma så måste man begränsa området så att den inte kan skada sig eller bita sönder några sladar som oftast leder till döden. kaniner trivst bäst på lite kyligare ställen med torr luft. Dem trivs som bäst när det är kring 16grader. Man skall skydda dem mot drag och är det utekaniner så måste man se till att skydda dem mot sol och kallt väder. Vid kyla är det bar att isolera buren med frigolit och använda mycket halm. Går temperaturen över 26grader på sommaren så MÅSTE man kyla ner i buren. Ett bra tipps är att lägga in ett antal med pet-flaskor med is i. Kyler bra. Om kaninen bor ute på vintern så måste man byta vatten varje dag eftersom det fryser och då kommer kaninen att torka ut.

Hantering: Det viktigaste att tänka på när man bär en kanin är att man måste hålla under rumpan som töd. Annars så är det jättelätt att man bryter ryggen av den vilket oftast slutar med döden. man ska även tänka på att aldrig bära den under magen vilket är ett mycket känsligt område. Man skall heller aldrig bära i öron eller nackskin. Bästa sättet att bära är att ha en hand mellan frambenen på kaninen och den andra handen under rumpan på den. Det låter lite knepigt men det är bara att träna. Kaniner behöver även minst 1h motion per dag för att må bra.

En annan grej som är bra att träna på med sin kanin är att den skall ligga på rygg. Det underlättar när man klipper klonrna och undersökning vid magen. Kaniner lär sig fort att slapna av när de ligger på rygg.

Sjukdom:

Honor

Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.

Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.

Hanar

Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.

Övervuxna tänder

Förvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet” - pga att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem – men framför allt av att kaniner allt oftare felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna.

Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat. Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt; ökad salivering, och att kaninen är blöt under hakan och på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta. Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl.

Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.

Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandklippning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.

En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med Din veterinär.

Mer information om tandproblem finns på separat informationsblad. Kom ihåg att det man som djurägare kan göra, är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!

Nedsatt aptit

Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.

Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.

Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.

Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.

Pasteurellos

En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.

Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden för kaninen pga att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga bakterier tar över.

Diarré

Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av Din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner  som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.

Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföring (se ovan) som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader,  kan man oftast lösa problemet. Konsultera Din veterinär om Din kanin har detta problem, innan Du gör några ändringar i kosten.

Sår på haserna

Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex vistelse på för hårda och/eller ojämna underlag, dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd; övervikt; dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin eller avföring. Såren blir ofta djupa och infekterade, och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.

Nedsatt magsäcksmotorik – ”Trumsjuka”

Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt, och den slutar även att äta.

Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av ändringar i miljön som t ex inackordering borta från hemmet. Vanligare är dock att  magens och tarmens rörelser stannar upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda.

Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd för ”hårbollar i magsäcken”, eftersom man trodde att hårbollar täppte till passagen från magsäcken.  Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar ihop sig till stora härvor.

Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att ”hårbollarna” i magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet gått så långt att kaninens liv inte kan räddas.

Öroninfektioner

De kaninraser som har hängande öron drabbas lätt av öroninfektioner. De hängande öronen bidrar till sjukdomen eftersom hörselgången blir ihoptryckt och medför större risk för bakterieinfektioner. Lindriga fall behandlas med rengöring av öronen och örondroppar men i mer allvarliga fall kan det bli aktuellt med allmän antibiotika-tillförsel. Besvären blir ofta kroniska eftersom orsaken till problemet kvarstår (öronens anatomi). I riktigt allvarliga fall med varbildning i innerörat, kan operation bli nödvändig.

Öronskabb

Öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. Behandlingen kan utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att behandla öronskabb med injektionsbehandling.

Kaninskabb, Cheyletiella

Detta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten ganska motståndskraftig, och det kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.

Ovanstående är ett mycket litet axplock av sjukdomar som kan drabba kaniner. För mer information, gå in på vår hemsida djurklinikenroslagstull.se där gamla och nya artiklar finns som behandlar sjukdomsproblem på ett flertal djurslag.

Känslighet för antibiotika

Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.

Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i marsvinets matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem, alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.

Inledning

Du har bestämt dig för att köpa hund, men inte exakt vilken hundras. Hur ska jag avgöra vilken ras som är bäst för mig? Ska jag ha en tik eller hanhund, vuxen eller valp, stor eller liten, lång eller korthårig. Det går att räkna upp hur många olika alternativa egenskaper som helst.

Det finns flera olika ställen på "nätet" som man kan vända sig för att få råd. I nyhetsgrupper och på listor diskuterar man allt som rör hundar. Det finns också ett olika datoriserade frågeformulär som du kan fylla i. Utifrån dina svar föreslår sedan programmet vilka hundraser som skulle passa dig. Till syende och sist är det dock ändå du som avgör vilken hund som du vill ha och vilken ras som passar dig bäst.

För att kunna avgöra vilken hundras som passar dig är det flera saker som du själv måste ta ställning till. Det räcker inte att på "nätet" ställa frågan: "Jag funderar på att köpa en Xxxxxx. Passar den mig?" Du måste först själv ha klart för dig vad du förväntar dig av din blivande kamrat. Tänk på att en hund kan leva upp till 15 år och kommer att vara en resurskrävande, men kär familjemedlem, under många år framöver. Om du frågar om råd i någon nyhetsgrupp inför ditt kommande hundköp kan du förvänta dig att frågan tas seriöst och du kommer att få både positiva och negativa åsikter om den ras du funderar på. Det finns ingen som vill skrämma bort människor från en viss ras, utan göra dig uppmärksam på något som annars kan komma att bli ett problem i framtiden. Alla seriösa hundägare värnar hårt om sina hundar.

Det finns över 400 olika hundraser i världen och alla raser passar inte alla människor. Däremot finns det en hundras för varje människa!

Att fundera på innan du väljer hundras

Hur stor hund vill du ha?

Vad är en lagom stor hund för dig? En hund som väger 10 kg eller en som väger 35 kg? Vikt och storlek variera oerhört mellan raserna och många stora raser är så stora att endast en vuxen klarar av att promenera med dem i koppel. Det finns små raser som är oerhört kompakta och tunga och som kan dra rejält i kopplet, kanske t.o.m. mer än en större och lättare hund. Om du frågar efter en "medelstor" hund måste du göra klart för dig om du menar syftar på en hund av storlek typ Cocker Spaniel eller Schäfer.

Om du reser mycket kan det underlätta om du har en mindre hund, då den kan tas med som handbagage på flyget och över huvud taget är lättare att transportera och mindre utrymmeskrävande. Finns det plats i familjens bil för t ex en Leonberger eller innebär hundköpet också inköp av ny bil?

Hur gott om utrymme har du hemma?

Det är inte nödvändigtvis så att en stor hund kräver en stor bostad - förutsatt att man kan ge den tillräcklig med stimulans och motion. Däremot bör man tänka igenom om man själv klarar av att i en liten 1:a bo tillsammans med en Newfoundland som i princip tar upp hela det lediga golvutrymmet. Stora raser kan å andra sidan vara nog så lugna och inaktiva inomhus medan mindre hundar springer runt och busar för allt vad tygeln håller. Många av de små behändiga Terrierna t ex kan vara väldigt aktiva inomhus.

Hur mycket är du beredd att motionera din hund?

Är du en maratonlöpare eller vill du bara gå en långsam promenad runt kvarteret? Var ärlig nu och realistisk för vad du klarar av. En aktiv hund måste aktiveras varje dag. Det går inte att strunta i den under veckorna för att ge den en eller två ordentliga långpromenader under helgen. En uttråkad hund ser till att den blir aktiverad - men det är inte säkert att du uppskattar dess insatser...

I vilket klimat bor du?

Bor du i ett mycket kallt klimat och förväntar dig att din hund ska kunna klara dig utomhus under längre perioder? Eller bor du i ett varmare klimat där inte lika höga krav ställs på köldtålighet. Bor du i ett område där det under en stor del av året är blött och regnigt? En långhårig hund klarar kylan bättre än en korthårig, men det fastnar å andra sidan betydligt mera snö i en långhårspäls. En långhårig hund drar in massor med med mer grus och sand än än korthårig dito. En högbent hund med lite längre päls drar in mindre smuts än en kortbent hund med jämförbar päls.

Hur mycket pälsvård klarar du av?

Alla hundar päls behöver tillsyn och alla hundar fäller. Hur lång tid per dag är du villig att lägga ned på pälsvård? Kan och vill du anlita en professionell hundtrimmare kanske var 6:e vecka?

Vill du ha en:

Vilka aktiviteter har du tänkt att din hund ska delta i?

Vill du t ex ha en:

Förväntar du dig att din hund ska galoppera vid sidan av cykeln eller ska den bara lugnt traska i maklig takt bredvid din sida på cykelbanan?

Tänk igenom noga innan vilken eller vilka aktiviteter du förväntar dig att din hund ska delta i. Det finns raser som är oerhört specialiserade på en viss uppgift medan andra är riktiga allround hundar.

Hur stor erfarenhet har du av hundar?

Någon gång måste vara den första som hundägare och även om du har haft hund förut kan det vara ett mycket stort steg att byta från en ras till en annan. Det finns raser som anses som "svårare" när det gäller uppfostran och som man inte brukar rekommendera som förstagångshund.

Bara för att du har haft en hund av en annan ras så kanske det inte är självklart att nästa hund ska vara av exakt samma ras: Den individ du hade var kanske inte rastypisk och just den mentaliteten kanske kan vara svår att återigen hitta i just den rasen. Fundera noga igenom vad det var hos just den speciella hunden som du gillade. Om du exempelvis hade en mycket lugn och nästa loj Flat Coated Retriever kanske du inte ska köpa en Flat igen - om du inte nästa gång hoppas på en aktiv och mycket krävande jakthund.

Ska hunden fungera som alarm?

Vill du ha en hund som varna genom att skälla när någon kommer på besök eller bor du i lägenhet eller det är ett oundgängligt krav att hunden inte ger ifrån mer ljud än nödvändigt? Det finns raser som är mer benägna att vakta och skälla än andra. Hundar som inte är benägna att skälla kan i många fall ha andra ljud för att påkalla uppmärksamhet - ljud som kan vara nog så irriterande som ett skall.

Ska hunden kunna vara okopplad?

Vill du ha en hund som kan vara lös (under kontroll) eller kan du stå ut med att i princip jämt ha den kopplad? I mer än en hundbok står det att: "Alla hundar kan lära sig ovillkorlig inkallning." Det är enligt min åsikt kvalificerat struntprat. Olika hundraser har olika förutsättningar att ovillkorligen lyda en förares kommando.

Att hunden kommer ovillkorligen på kommandot "hit", lyder ordet "stanna", ligger kvar på "plats" tills den ges tillåtelse att resa sig är en förutsättning för att kunna ha en hund okopplad i tätbebyggda områden eller på platser där man under rastningen kommer att möta människor och djur. Även om hunden är snäll och vänligt inställd till allt och alla uppskattas inte en hälsande, svansviftande, kanske blöt hund, av alla människor. Alla hundar man träffar är inte vänligt inställda och alla hundar behöver inte hälsa på varandra. En hund måste kanske kallas in då den får syn på en katt för att inte en jakt ska inledas. För vissa hundar är det inget annat än konstant koppeltvång som gäller. En Siberian Husky är kanske inte ditt bästa hundalternativ om du förväntar dig koppelfria promenader i stadsparken.

Ska hunden vara vänligt inställd till andra människor?

Förväntar du dig att din hund ska vifta på svansen och glatt hälsa på alla nya människor eller kan du acceptera en hund som bara bryr sig om sin egen "flock"? Ska hunden kunna acceptera barns ibland lite oaktsamma behandling (givetvis ska barn och hundar aldrig lämnas ensamma och barn ska lära sig umgås med hundar, men ibland krävs det dock en viss tolerans från båda hållen)?

Ska hunden vara vänligt inställd till andra hundar?

Förväntar du dig att din hund ska leka glatt med de flesta andra hundar den tillåts träffa? Att ha en hund som är aggressiv mot andra hundar är egentligen inget problem - om man vet hur man ska hantera och dämpa det. Många upplever det dock både som jobbigt och genant att ha en hund som gärna mäter sig med andra hundar.

Valp eller vuxen hund?

Vill du ha en valp och fostra den från så ung ålder som möjligt och stå ut med det arbete som träning i rumsrenhet innebär? Vill du ha en äldre individ som redan är rumsren? Kanske är du ute efter specifika egenskaper hos din nya hund som kan vara svåra att definiera på en valp?

Att ta hand om en unghund eller vuxen hund innebär inte att du och din hund skulle få sämre kontakt med varandra och kan vara ett bra alternativ om man inte har tid, ork eller möjlighet att ta jobbet med en ung valp. Det finns många hundar som behöver omplaceras till nya hem hela tiden. Orsakerna kan vara många till att man måste göra sig av med hunden: Någon i familjen har blivit allergisk, ändrade arbetstider, ändrade familjeförhållanden, disharmoni i flocken där en eller flera hundar inte kommer överens, flytt till ny bostad etc. Hunden behöver inte alls vara det man ofta benämner som "problemhund" utan kan bara rätt och slätt ha hamnat i fel familj som inte förstår vilka behov och krav som hunden ställer. I rätt ägares hand kan samma hund bil en "toppenhund".

Tik eller hane?

Det kan vara ganska stor utseendemässig skillnad på en liten nätt feminin tik och en stor maffig maskulin hane av samma ras, men det är mer en smaksak vilken man väljer. Tikarna löper ca 2 gånger per år och kan då inte delta i bruks- eller lydnadstävling under dessa perioder (ca 3 veckor/gång). Tikar med besvärliga löpningar och kanske påföljande skendräktighet kan vara borta från tävlingsarenan ännu längre perioder. En hanhund markerar revir hela året och intresserar sig för traktens löptikar istället.

Har du hund sedan förut kanske könet på denna låter avgöra även könet på den nya hunden: Det är betydligt enklare att bara ha tikar eller bara ha hanar än att blanda de två. Under tikens löpperiod måste hon hållas avskiljd ifrån hanen och det är inte alla som har utrymme för detta.

Renrasig hund eller blandras?

Är du ute efter ett visst utseende eller en viss egenskap är valet enkelt: Renrasig hund.

Även om blandrasvalpar säljs under annonstexten: "Labradorer med litet inslag av Xxxxxxx. Ser precis ut som Labradorer!", så har du ingen garanti över huvud taget att den svarta hundvalpen blir mer lik en vuxen svart Labrador än till färgen! Alla hundar är individer och temperamentet kan variera ganska mycket även inom en ras. Om man blandar raser med i grunden olika egenskaper får man inte ett mellanting av allt utan man får spridning över hela skalan. Blandraser i första generationen (efter renrasiga föräldrar) blir i regel friskare än hundar i genomsnittet eftersom anlagen för defekter/sjukdomar "späds ut". Om man däremot parar blandras med blandras kan man eventuellt återigen fördubbla de recessiva gener som ger defekter/sjukdomar igen och då är man tillbaka där man började. En blandrashunds bakgrund är ofta okänd och man har ingen aning om vilka defekter som kan finnas bakom hunden. Resultatet av en blandras-parning blir alltså helt oförutsägbart. Det är upp till dig själv om du verkligen vågar chansa!

Självklart vill jag ha en renrasig hund, men måste den vara registrerad?

Svaret på frågan är: Ja.

Det finns uppfödare som säljer oregistrerade valpar och påstår att dessa är renrasiga. Valparna kan givetvis komma ifrån den bästa familj, men kan också i slutändan visa sig vara rena blandraser. Argument som att: "Ska du inte ställa ut hunden spelar ju stamtavla eller inte någon roll", används ofta. Riktigt så enkelt är det inte...

En ID-märkt hund med tillhörande stamtavla är en garanti för att din hund verkligen är den hund som uppfödaren utger den för att vara. Eftersom man vet vilken bakgrund hunden har kan man själv kontrollera vilka anlag som kan finnas i linjerna både vad det gäller mentalitet och exteriör. Flera hundraser har krav på sig innan man får registrera valpar. Exempel på krav kan vara att föräldradjuren ska ha avlagt och klarat speciella arbetsprov eller att föräldradjuren är fria ifrån HD. En oregistrerad valp kanske helt enkelt inte kan registreras pga. att någon av föräldrarna inte uppnår de krav som man kan ställa på rasen.

Att det skulle bli ett billigare pris på valparna om man struntar i att registrera hundarna, är ett annat väl använt argument bland oseriösa uppfödare. Hunduppfödning är ingen hobby som man kan tjäna pengar på. Är man inte beredd att lägga ut de pengar som en stamtavla kostar, så ska man nog syssla med någonting annat än hunduppfödning.  En registrerad hund betingar också ett högre pris och hur kan man som uppfödare tacka nej till att få mer pengar? Vill man hålla ner priserna på sina valpar kan man göra det på andra, mer seriösa, sätt istället för att underlåta att registrera dem.

En oregistrerad hund jämställs helt och hållet med blandraser i tävlingssammanhang. Det går inte att i efterhand skaffa hunden en stamtavla . Du kanske ifrån början inte har en tanke på att delta i några former av tävlingar med din hund, men eftersom hunden och intresset växer, så kanske du ändrar dig. Utställningar är en trevlig aktivitet där hela familjen kan delta. Vill du ställa upp och tävla i någon bruksgren så måste din hund vara registrerad. Du kan tävla i lydnad med en oregistrerad hund, men inte få ut några titlar. Den enda tävlingsform där registrerade och oregistrerade hundar idag helt  jämställs är i agility.

Fråga uppfödaren noga och ingående varför just dessa valpar inte registrerats. Kontrollera också alltid med rasklubben (eller kennelkubben) vad som gäller för respektive ras.

Vilken är hundrasens ursprungliga arbetsuppgift?

Varje hundras har från begynnelse fötts upp för ett speciellt ändamål och det är få raser som enbart har fötts upp för att vara rena sällskapshundar. Hundarna har från början fungerat som t ex jakthundar, vallhundar, vakthundar och "alarmklockor". Även om dess ursprungliga jobb inte finns kvar idag så finns samma egenskaper kvar idag - om än kanske i dämpad upplaga. En Belgisk Vallhund både vaktar och vallar än idag, en Golden Retriever är en fullt kapabel jakthund, en Dalamatiner sprang långa sträckor som prydnad utmed vagnar dragna av hästar. Hundar som tagits fram för en krävande uppgift och som förväntades arbeta hela arbetsdagar kräver än idag ordentligt med stimulans för att må bra. En aktiv hund som inte får arbeta ser själv till att den får sig ett "jobb". Det självpåtagna jobbet kan dock vara att tugga sönder möblerna och den gulliga valpen blir till en s.k. problemhund istället som kanske måste omplaceras. Det är dock få hundar som är verkliga "problemhundar", ofta är det istället fel kombination av hund och ägare.

Har du råd?

Inköp av hund är bara en bråkdel av hundens totala kostnader under dess livstid. Hunden ska ha mat. Kostnaderna för att föda upp olika hundraser kan variera betydligt och det är inte bara beroende på hundens storlek. Vissa hundar kräver kanske en specialdiet som är dyrare än ett "standardfoder". Förutom mat tillkommer kostnader för tuggben, utrustning, försäkringar, veterinärvård, nödvändiga vaccineringar mm. Kanske behöver du en större bil för att hela familjen, inklusive hund, ska kunna åka bekvämt. Kanske behöver du någon gång anlita en hundvakt eller hundpensionat när du inte har möjlighet att själv se efter hunden under en kortare eller längre tid.

Även om en försäkring täcker en del av kostnaderna vid dyrare veterinärbesök så måste du själv först förskottera beloppet och stå för en stor del själv. Det gäller att ha ett reservkonto att tillgå för oförutsedda utgifter!

Vill du vara aktiv med din hund i tävlingssammanhang kostar medlemskap, anmälningsavgifter, kurser, litteratur, utrustning mm pengar.

En billig hund i inköp kan i slutändan visa sig bli ett mycket dyr hund!

Hur går jag tillväga sedan?

När du håller på att försöka välja ut den hund som passar just dig kan det vara bra att göra en lista över de krav som du ställer på din hund. Den listan är bra att ha som stöd när man pratar med olika uppfödare. Bygg på listorna och ändra  allteftersom du upptäcker nya egenskaper att ta hänsyn till. Ibland kanske man måste "gå tillbaka" och kontakta en uppfödare/rasklubb på nytt, eftersom man hittat nya aspekter på hundägandet.

Det blir minst 3 olika listor:

Exemplen nedan är tagna ur verkligheten och jag har använt dem när jag har valt hund. Bygg på och byt ut egenskaper i listorna efter dina egna behov. Ju mer du tar reda på om en specifik ras, desto längre kommer dina listor att bli.

Det är dina egna preferenser som avgör vad som hamnar på plus- eller minus-sidan. Det finns t.ex. långhåriga raser som ska kammas minst 1 gång om dagen och därtill badas varannan vecka. "Rasens päls" hamnar säkerligen på plus-sidan för de som gillar att kamma, bada och föna hundar. Dessutom är det ju otroligt vackert att titta på en lång, ymnig och välskött hundpäls. I min lista skulle en sådan pälstyp definitivt hamna under minus, då jag avskyr allt vad pälsvård heter.

Exempel på hur en krav-lista skulle se ut för mina behov:

Min hund måste:

Önskvärt (men inte nödvändigt) om min hund: